Foto: SVT/privat
Debattinlägg

”Barn ska inte pekas ut som mördare på skakig grund”

Opinion ·

”Vi ska inte alla rusa i nästa riktning nu, med en ny övertygelse. Att pojkarna behandlats illa vet vi. Att de utpekats som mördare på skakiga grunder, och inte heller fått advokater att tillvarata deras intressen vet vi också”, skriver brottmålsadvokaten Viktor Banke.

Om debattören

Viktor Banke
Brottmålsadvokat

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I civiliserade rättssystem betraktas man som oskyldig till dess att motsatsen bevisats. Skuldfrågan avgörs av domstol efter bevisprövning.

När det gäller små barn som påstås ha begått brott är saken dock annorlunda, eftersom de inte är straffmyndiga. Då hålls i normalfallet inte någon rättegång om barnets skuld, varför domstolen inte kan fälla ett utpekat barn.

LÄS MER: SVT går till botten med mordet på 4-årige Kevin

Inte heller fria, varför det är viktigt att inte polisen i princip förklarar två barn skyldiga till det värsta av alla brott, det vill säga mord.

I synnerhet inte om utredningen innehåller allvarliga brister.

Men så skedde i november 1998, när polisen höll presskonferens och förklarade att utredningen efter mordet på fyraåriga Kevin var avslutad, och att två bröder var skäligen misstänkta för mordet.

Det är den lägre misstankegraden, och tvivel saknades inte. Ändå berättade polisen Rolf Sandberg om pojkarnas sinnesstämning: de ångrar sig inte. Ändå beskrev man inför pressen hur bröderna hade genomfört dådet.

Ett trettiotal förhör hölls med barnen. Att de inte hade ett juridiskt biträde, en advokat som tillvaratar brottsmisstänkta barns rättigheter, är högst tvivelaktigt.

Sedan dess har lagen ändrats, och idag ska juridiskt biträde utses vid så allvarlig brottslighet. Att det hölls 31 förhör utan juridiskt biträde är en skandal. Barn är lättpåverkade, i synnerhet över tid och under upprepade tillfällen.

Att deras erkännande inte finns dokumenterat, eller att de under förhör blev förledda genom hypotetiska påståenden, är oerhört allvarligt.

Det är ett övergrepp mot de utpekade barnen, och man önskar att misstagen slutade där. Så tycks dock inte vara fallet.

Professor Sven Å Christianson stod under utredningen i tät kontakt med polisen, och tycks ha färgat utredningen utifrån sina egna övertygelser. Att Christianson, mest känd från härvan kring Sture Bergwall, har teorier är förvisso inte så märkligt.

Frågan är dock varför poliser, under en åklagarledd utredning, lät honom få inflytande. En utredning ska bedrivas objektivt.

Det innebär bland annat att olika idéer om vad som hänt ska prövas mot varandra, och att även bevisning som talar till de misstänktas fördel ska beaktas.

Att tidigt vara övertygad om ett visst spår och därför utesluta alternativa scenarion kan vara farligt. Därmed bör det inte komma på fråga att låta en utomstående sakkunnig, som är övertygad om vad som hänt utifrån en akademisk teori, påverka utredningen.

Om så har skett vet vi ännu inte.

Vi ska inte alla rusa i nästa riktning nu, med en ny övertygelse. Att pojkarna behandlats illa vet vi. Att de utpekats som mördare på skakiga grunder, och inte heller fått advokater att tillvarata deras intressen vet vi också.

Men vi vet inte ännu vad polisen hade för utredningstaktiska övervägningar, eller exakt vilket inflytande Christianson gavs.

Det är därför ytterst viktigt att saken granskas av en extern aktör, och att man tar lärdom.

Det får aldrig igen ske att två barn pekas ut som mördare efter en bristfällig utredning. Rättssamhället måste hela tiden försvaras.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.