Debattinlägg

Al-Qaidas svenska värvningskampanj måste fram i ljuset

SYRIEN ·

Yekbun Alp om de svenska ungdomar som strider för al-Qaida:

Under inbördeskriget i Syrien har terrorn från al-Qaidas undergrupp al-Nusra tvingat hundratusentals på flykt. Men få frågar sig hur terroristerna kommer in i landet. Rörelsen har nu påbörjat en värvningskampanj i flera länder – även i Sverige. Med hjälp av värvare tar sig ungdomar från Göteborg, Stockholm, Malmö och Örebro till Syrien via Turkiet. Det är hög tid att regeringen reagerar, skriver Yekbun Alp, debattör.

Efter inbördeskrigets utbrott i Syrien 2011 tog al-Nusra, undergrupp till al-Qaida, tillfället i akt att börja sprida sin terror i landet. Sedan al-Nusra inledde terrorn mot det syriska folket, med fokus på västra Kurdistan, Rojava, i norra Syrien, har hundratusentals flytt.

Men ingen frågar sig hur terroristerna kom in landet eller varifrån de får vapen och utbildning. Medierna fokuserar istället på Syriens president Bashar al-Assad och oppositionen i Fria syriska armén.

Vi glömmer eller ignorerar att terroristerna i al-Nusra dagligen dödar civila på de mest brutala sätt. Folk radas upp för att halshuggas med svärd, gravida kvinnor får magarna uppskurna och deras foster dödas.

Alltsammans filmas och läggs ut på nätet. Trots detta är det ingen som reagerar. Världens ledare är tysta och riktar all sin uppmärksamhet mot president al-Assad. Varför är medierna så beroende av information från länder som USA?

Det rapporteras ytterst lite om den terror som al-Nusra sprider. Jag försvarar varken al-Assad eller oppositionen. De har båda blod på sina händer och varit en stor bidragande faktor till allt elände i landet.

Tidigare i år sa general Salim Idriss från Fria syriska armén i ett uttalande att: ”Det är dags att förinta kurderna för gott och ta deras tillhörigheter och heder. Det är halal för er.” Från minareterna har al-Nusra utfärdat fatwor som: ”Kurderna är otrogna. Döda dem, ta deras kvinnor, plundra deras egendom och förstör deras hem. Det är rättvisa.”

En intressant fråga är vilka som stödjer terroristerna med vapen och andra medel. Stödet kommer främst via viktiga gränsövergångarna från NATO-landet Turkiet men också från länder som Saudiarabien, Qatar och andra Gulfstater.

Från turkiskt håll förnekas, som väntat, stödet till al-Nusra men många rapporter tyder på det motsatta. Strax efter krigets utbrott 2011 började islamister organisera sig i Turkiet, uppbackade av AKP-regeringen. Sjukhus nära gränsen håller öppet dygnet runt för att ta hand om deras skadade. Flera meter taggtråd har kapats bort från turkiskt håll till den syriska gränsen och AKP politiker, som Seydi Eyüpoğlu, Abdulkerim Göç och Menderes Atilla har vid flera tillfällen fotats tillsammans med Nawaf al-Bashir – en av de större ledarna inom al-Nusra.

Den 23 december 2012 deltog Nawaf al-Bashir, 70 stamledare och befälhavare för den Fria syriska armén i ett möte med turkiska underrättelsetjänsten på ett hotell i den turkiska staden Urfa. Sedan dess har norra Syrien, som gränsar till Turkiet, kommit att bli ett område där jihadister kan terrorisera folket tack med stödet från Turkiet.

Rörelsen har nu påbörjat en värvningskampanj i flera länder – även i Sverige. Det är i främst saudi-finansierade moskéer, som vill störta al-Assad, som de värvar folk till ett ”heligt krig i guds namn”. Ungdomar från Göteborg, Stockholm, Malmö och Örebro har med hjälp från värvare tagit sig till Syrien via Turkiet.

Trots vetskap om detta tycks ingen, vare sig medierna eller vår styrande regering, reagera.

Något måste göras. Vi kan inte låta terrorister operera fritt i vårt land och värva ungdomar. Kunskapen om detta måste komma fram och där har medierna och politiker en stor roll att spela. Föräldrar som får inget vet förrens långt efter att deras barn tagit sig ur Sverige måste få hjälp. En vanlig polisanmälan räcker inte. Regeringen måste agera och göra något åt värvarna som får verka fritt i Sverige. Inget är så obehagligt som likgiltighet och tystnad.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.