Opinionsundersökningarna har duggat tätt inför detta val. Många olika opinionsinstitut, i samarbete med olika medier, slogs om uppmärksamheten. Tidningar och sändningar fylldes av rapportering, kommentarer och analyser av de senaste siffrorna.
Då borde det bli problematiskt när siffrorna visade fel. För det gjorde de. Ingen av de sju större undersökningarna var ens i närheten att pricka Sverigedemokraternas valresultat, utan som vi kunde konstatera redan på valkvällen har man istället kraftigt underskattat partiets väljarstöd.
Ungefär lika illa var det när det gäller Miljöpartiet – bara två av de sju undersökningarna prickade in rätt slutresultat.
Vi har tittat på mätningar från sju olika institut, närmare bestämt den sista mätningen de gjorde före valet och jämfört dessa med valnattsresultatet.
Men först en utvikning: När media skriver att ett parti får till exempel 10 procent i en mätning, har man fått fram siffran genom att fråga ett visst antal personer om hur de skall rösta.
Eftersom deras svar ”översätts” till att representera hela landet är det viktigt att gruppen som svarar så långt som möjligt är sammansatt på samma sätt som befolkningen, gällande kön, ålder, facklig tillhörighet och så vidare, eftersom att man vet att detta är faktorer som påverkar ens åsikter.
Men två personer som är likadana, till exempel två 35-åriga kvinnor, boende i storstad som är med i LO behöver inte nödvändigtvis rösta likadant.
Därför finns det en felmarginal i siffrorna, och om har gjort undersökningen korrekt så skall det verkliga resultatet ligga inom felmarginalen med 95 % säkerhet. Man skall alltså vara nästan 100 % säker på att det korrekta svaret ligger inom spannet man får fram.
Då blir problemet tydligt. Ingen fick in Sverigedemokraterna inom felmarginalen, och bara två lyckades när det gäller Miljöpartiet.
Varför blir det fel? En teori är att man inte vill säga att man röstar på Sverigedemokraterna när man får en fråga i telefon eller när man blir tillfrågad vid vallokalerna. Och förmodligen gäller det omvända partier som Miljöpartiet, som genomgående hade högre resultat i undersökningarna än i verkligheten. Detta gäller både de vanliga undersökningarna och SVT:s stora vallokalsundersökning (VALU)
Redan vid Europaparlamentsvalet hade man kraftigt underskattat Sverigedemokraternas väljarstöd. Det borde ha fått företagen som gör undersökningarna att reagera och se över sina metoder. Om de gjort detta vet vi inte, men i så fall har de uppenbarligen inte gjort tillräckligt.
Varför är detta ett problem? Först och främst för att man rapporterar om något som inte stämmer. Journalisternas uppdrag är att rapportera objektivt och opartiskt, men också att visa upp en så sann och relevant bild av verkligheten som möjligt.
För det andra har man visat att opinionsundersökningar påverkar hur folk sedan röstar. Då är det av stor vikt att det de visar överensstämmer med verkligheten. När det gäller VALU så används data därifrån för att göra långtgående analyser om partiernas väljare.
Med anledning av detta bör företagen som gör opinionsundersökningarna och redaktionerna sätta sig och fundera – företagen på hur man förbättrar sin metod, och redaktionerna på hur man förhåller sig kritiskt till, och gör en korrekt värdering av, de opinionsundersökningar man presenterar.