EGYPTEN Kristna har beskyddat muslimer som bett framför militär och muslimer har beskyddat kyrkor från att vandaliseras. Demonstranter har även aktivt försökt vinna över polis och militär på sin sida. Kombinationen av ickevåldsmetoder och en aktiv nyhetsrapportering har varit viktig för att vinna stöd och förhindra att allt urartar i totalt kaos, skriver Yasri Khan som är förbundsordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa.
Under revolutionen i Egypten kanske det är många som har missat de organiserade ickevåldsmetoderna som använts på Kairos gator. Det finns flera exempel där en mix av demonstranter själva tagit initiativ för att hålla ordning. Flera har på egna initiativ skyddat byggnader från att bli plundrade. Kristna har beskyddat muslimer som bett framför militär och muslimer har beskyddat kyrkor från att vandaliseras. Demonstranter har även aktivt försökt vinna över polis och militär på sin sida. Kombinationen ickevåldsmetoder och en aktiv nyhetsrapportering, främst via Al Jazeera, har varit viktig för att vinna stöd och förhindra att allt urartar i totalt kaos.
Det är viktigt att vi stödjer folkets vilja och inte använder ordet ”islamist” för att skrämma människor till att fortsätta acceptera en politik där Mubarak och hans likar ses som det mindre av två onda ting – det vore ett utrikespolitiskt hyckleri. När jag läser Jimmie Åkessons artikel (DN debatt 25/1) eller Fredrik Malms artikel (Svt debatt 1/2) om islamister så skapar det funderingar; ”Räknas jag som en islamist, är det mig man talar om?” Detta är tankar som far igenom mitt huvud – och jag är långt ifrån den enda som förvirrat funderar. Betyder det att jag då per automatik är ett hot (Åkesson) och inte har rätt att få demokratiska rättigheter (Malm)? Det är inte bara hos Åkesson ordet Islamist skapar förvirring. Ordet Islamist används i media och hos många debattörer trots att betydelsen är allt annat än tydlig – ändå används ordet väldigt flitigt. Särskilt oroande blir det även när man i ena stunden hör ordet jämföras och förknippas med nazism, våld och terrorism samtidigt som det är tillämpbart på all form av organiserad verksamhet med muslimska förtecken.
Jag vill påminna om att nazisterna påbörjade utrotningen av Judar genom att elda på existerande fördomar där judar ej längre sågs som individer utan som ett kollektiv. När utrotningen väl startade så gjorde man sig av bara av med ”ondska” – avhumaniseringsprocessen hade fått effekt. Genom att slänga en etikett på människor så slapp man se till deras handlingar.
Jag vet att jag inspirerad av Islam fått ett starkt engagemang för fred och rättvisa – det påverkar vem jag är och vad jag strävar efter att vara liksom vilka handlingar jag väljer att utföra. Mina värderingar och principer kommer från min förståelse av Islam och är något jag öppet står för – jag är ju aktiv som förbundsordförande för en snabbt växande muslimsk fredsrörelse. Jag vägleds av islamiska principer som gett mig styrkan att aktivt ena och inspirera människor att bidra till vår gemensamma välfärd liksom vägra acceptera våld och förtryck oavsett det sker av människor som kallar sig sekulära eller religiösa. Jag försöker även be minst fem gånger om dagen. Gör det mig till en Islamist?
Under min ledning som förbundsordförande har vi aktivt utbildat inom ledarskap som är religiöst inspirerat med profeten Mohammad som förebild. Från profetens levnadshistoria har vi hämtat organisationens värderade ledarskapsprinciper om förtroende, ansvar och ödmjukhet. Vi har arbetat för att stärka kunskapen om islam liksom förstärka muslimers självbild som levande fredsentreprenörer. Är vi en islamistisk rörelse?
Bara under andra halvåret av 2010 har vi bland annat anordnat flera manifestationer för fred. När en 19 årig pojke sköts till döds i Alby, när en 13 årig flicka blivit misshandlad för att hon burit sjal i Lund, när lasermannen terroriserade Malmö och när en man sprängde sig själv på Drottninggatan i Stockholm så har vi varit där och samlat människor för att tydligt stå upp mot våldet – inte bara ta avstånd från det. Varje gång har vi tagit tillfället i akt för att sedan organisera människor lokalt, utbildat och erbjudit verktyg att arbeta mer långsiktigt mot våld och för fred. Vi har aktivt kanaliserat människors frustrationer till något konstruktivt. Vi har arbetat för att stärka individers känsla av egenmakt liksom inspirerat dessa att vilja vara delaktiga och bidra samt känna ansvar för vår gemensamma samhällsutveckling.
Idag engagerar vi människor för att samla pengar och skapa medvetenhet för människor som drabbats av en omfattande naturkatastrof genom att hålla ”Pakistangalor” runtom i landet med start nu på fredag i Åsö gymnasium i Skanstull. Den 16 april kommer vi tillsammans med Kista folkhögskola anordna ”medborgarexpo” i Kistamässan där det förväntas komma över 6000 deltagare från platser som definierats som utanförskapsområden. Detta gör vi för att skapa möten där vi hoppas engagera och inspirera människor att känna sig delaktiga i samhället.
Igår hade vi även ett möte med demokratiminister Birgitta Ohlsson för att tala om en kampanj som heter ”One Sweden – för ett enat Sverige” i hopp att detta ska öppna möjligheter för att uttrycka och utforska perspektiv som möjliggör att vi aktivt kan använda oss av vår mångfald för att förbättra samhället på ett mer kreativt sätt. Vår utgångspunkt är att var och en av oss oavsett olikheter delar på en längtan efter en bättre framtid. Vi vill alla ha framtidsmöjligheter, respekt, vänskap och förståelse.
Allt detta gör vi alltså inom vår organisation där vår gemensamma nämnare är Islam, men vi är långt ifrån ensamma att arbeta för ett välfärdssamhälle där fler människor känner sig delaktiga i vår gemensamma framtid. Vi samarbetar även med en annan trosbaserad fredsrörelse – kristna freds som inte delar vår tro men i handling visat att de delar vår vision om fred och rättvisa.
Islamist eller inte, det spelar ingen roll vilken etikett jag får på mig, det viktigaste måste ju vara mina handlingar, försöker jag intala mig. Jag kan inte ta ansvar för vad andra människor säger om mig eller om muslimer. Jag kan bara ta ansvar för det jag gör och min ambition att vägra acceptera förtryck, vägra acceptera våld, vägra främlingsfientlighet – och min syn på vad det innebär att vara en muslim. Samtidigt ser jag med växande oro hur samhällsklimatet och retoriken mot muslimer växer allt hårdare då det drabbar människor urskillningslöst oavsett vilka principer de står upp för eller vilka handlingar de utför. Låt därför inte fördomar styra svensk inrikes eller utrikespolitik.