Olof Palme höll sitt berömda tal på ett lastbilsflak vid Kruttornet i Visby 1968. För den blivande partiledaren och statsministern blev det startskottet på en sommartradition som skulle växa till att bli Sveriges största demokratiforum.

Almedalsveckan har med andra ord en lång historia inom socialdemokratin.

Det har inte alltid varit givet att alla partiledare talar under veckan, men under senare hälften av 00-talet kom Almedalen att bli ett måste för samtliga.

I takt med att partierna och civilsamhället ökat sin närvaro har näringslivet dock sett och utnyttjat möjlighet att få veckan att handla om sina frågor och lagt all energi på att uppta politikernas tid med sina projekt.

Istället för ett demokratiforum har Almedalen därmed blivit en arena där den med mest pengar kan sätta sina frågor i centrum för den politiska debatten.

Den begränsade tillgången till bostäder och lokaler i Visby har dessutom drivit upp priserna under veckan till en absurd nivå, vilket utestänger den stora majoriteten av vanliga medborgare.

Det är av denna anledning som SSU inte längre deltar med egna arrangemang och aktiviteter. Det går inte längre att ekonomiskt motivera de enorma kostnader det innebär.

Sveriges så kallade största demokratiforum är alltså inte längre tillgängligt för Sveriges största politiska ungdomsförbund.

De senaste åren har till och med medelstora företag haft svårt att motivera kostnaderna när konkurrensen om uppmärksamhet därtill dränker de flesta röster i det mediala bruset.

Det är en tidsfråga innan politiker, mediaeliten och näringslivstoppar som minglar bakom stängda trädgårdsgrindar kommer att tappa allmänhetens förtroende. Bilden av journalister och politiker av olika färger som festar och skålar under en betald försemester på Gotland riskerar att undergräva förtroendet för systemet.

Det är lätt att föreställa sig väljaren som börjar tvivla på journalisternas neutralalitet – och huruvida politikerna är genuina och menar allvar i debatterna eller ej när de ses skratta och skåla förbehållslöst på rosémingel.

För många framstår det säkert rent av som ett skådespel som, oavsett vilket parti som styr, ändå landar i att det är den agenda som företagen driver som genomförs i slutändan.

Almedalsveckan har inte varit ett riktigt demokratiforum på många år. Samtidigt är behovet av demokratiska och inkluderande samtal större än på länge.

Det parti som först hittar bättre sätt att vara i dialog med väljarna och civilsamhället mellan valrörelserna har mycket att vinna.