I ett slag underminerades demokratins legitimitet och alla de demokratiska processer som Egyptens folk deltagit i suddades ut över en natt, genom militärkuppen. Konsekvensen kan bli att flera grupper tappar tron på systemet och istället ser våldet som den enda vägen till politisk förändring, skriver Mohamed Hachim som studerar Mellanöstern och Nordafrika vid Stockholms universitet i ett svar till Sameh Egyptson
Den tredje juli 2013 avsattes den folkvalda presidenten Mohammed Mursi efter en militärkupp och dagen efter svors ordföranden för författningsdomstolen Adly Mansour in som tillfällig president. Kort efter militärkuppen frihetsberövades Mursi och politiker från Frihets- och rättvisepartiet (FJP) och man stängde ner flera TV-kanaler samt grep journalister som uppfattades som pro Mursi. Det egyptiska överhuset har upplösts och det betyder att det inte finns en lagstiftande församling i landet, även den demokratiskt antagna konstitutionen har ogiltigförklarats. Konsekvensen blir att den lagstiftande-, verkställande- och juridiska makten hamnar hos Adly Mansour. Oppositionen har ofta anklagat Mursi för att ha haft för mycket makt. Vad ska man då säga om Mansours totala maktmonopol? Vidare har kuppen tagit sig ett blodigare spår då militären på måndagsmorgonen genomförde en massaker mot fredliga protester till försvar för demokratins legitimitet där 51 personer dödades och över 400 skadades enligt det egyptiska hälsoministeriet.
Detta är en god demokratisk början för Egypten, menar Sameh Egyptson och ledande oppositionella. Egyptson erkänner dock själv att militärkuppen är ett brott mot de västerländska demokratiska spelreglerna men trots detta legitimerar han kuppen genom att hävda att Mursi hade låga opinionssiffror. I en demokratisk politisk ordning är det naturligt att den politiska ledaren har få eller många kritiker. Detta rättfärdigar inte en militärkupp på något sätt och med denna logik bör svenska ÖB tillsammans med den rödgröna oppositionen utföra en militärkupp mot Reinfeldt då han för närvarande har lägre opinionssiffror än oppositionen.
Detta demokratiska övertramp har endast negativa konsekvenser för demokratiprocessen i Egypten och skickar ut farliga signaler i Egypten samt för regionen. Demokratins legitimitet undermineras hos befolkningen då de gått ut och röstat i parlament, presidentval samt för en konstitution och detta suddades ut över en natt. Vad ska motivera partier att delta och medborgare att gå ut och rösta i framtida val om inte resultaten accepteras? Ytterligare en konsekvens kan vara att olika grupper kan tappa tron på demokratin och istället tvingas till att se våld som den enda strategin för politisk förändring.
Hur kan ett politiskt system upprätthållas om låga opinionssiffror samt demonstrationer är allt som krävs för att militären ska intervenera? Vad ska man göra om FJP eller något annat parti med islamisk värdegrund vinner kommande val? Ska militären utföra kupper tills de önskade resultatet röstas fram?
De som tyvärr är mest naiva i denna situation är oppositionen som verkligen tror att militären kommer att lämna den politiska arenan. Sist de genomförde en kupp satt de vid makten i 59 år och ändå firar man kuppen som återinstallerat Mubaraks män vilket minst sagt är kontraproduktivt i en demokratiprocess. Meningsskillnader i Egyptenkrisen kommer att bli tydliga men inte utifrån religion, etnicitet eller ideologi i första hand. Utan utifrån de som står upp för demokratins principer och värden i hopp om ett demokratiskt fungerande politiskt system och för de som endast tror på demokratin när de gynnas utav den. Militärkuppen välkomnades av Syriens Bashar Al-Assad, Kung Abdullah i Saudi Arabien och emiren i Förenade arab emiraten samt Egyptson förstås. Med detta har Egyptson slagit sig ro i det absoluta ”demokratiska” finrummen.