050 723. Meja knappt ett år matas med nappflaska. Foto. Hasse Holmberg. Kod 96 COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN
Flaskmatning Foto: Hasse Holmberg
Debattinlägg

”Det är inte pizza vi har i nappflaskan”

Flaskmatning ·

”Det är min förhoppning att alla ska få den hjälp och stöd de behöver i önskat matningssätt utan moraliska pekpinnar och oavsett om Sverige uppnår WHO:s amningsmål eller ej”, skriver Andrea Nord.

Om debattören

Andrea Nord
Ordförande föreningen Flaskmatning i Sverige

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

För några dagar sedan gjorde journalisten Johan Bergendorff ett reportage i P1 om att amningen sjunkit i Sverige och att något måste göras för att vända denna nedåtgående trend.

Sverige når annars inte upp till WHO:s mål att 50 procent av barnen ska helammas vid sex månaders ålder.

Viljan finns, fortsätter Bergendorff, för 75 procent av blivande mammor uppger att de vill just helamma i sexmånader och endast en procent anses inte kunna av medicinska skäl.

Sedan radar Bergendorff upp medicinska fördelar för ammade barn: bröstmjölksersättning är ”inte lika bra” och bröstmjölk är som en ”skräddarsydd medicin” som bland annat skyddar mot infektionssjukdomar och ger högre IQ enligt en forskningsrapport från The Lancet.

Att ge en flaska ersättning på natten är som ”att ge pizza istället för sallad” enligt en onämnd amningsforskare.

Låt mig börja med att poängtera att jag håller med om att kvinnor som vill amma behöver mer hjälp och stöd från vården för att de ska lyckas amma i den utsträckning de själva vill.

Det här är något självklart som inte ska behöva motiveras genom att överdriva amningens fördelar eller att likställa flaskmatning med att ge barn pizza.

Bröstmjölk har många bra egenskaper och är ett utmärkt sätt att mata och umgås med ett barn. Men ersättning är ett fullgott alternativ för de som inte vill eller inte kan amma.

Många stora, välgjorda vetenskapliga studier menar tvärtemot Lancetrapporten att skillnaderna mellan ammade och flaskmatade barn i industriländer som Sverige faktiskt är mycket små.

Dessa studier lyfts inte fram i lika stor utsträckning som de amningspositiva studierna, så låt mig nu berätta om några intressanta:

En syskonstudie från Ohio State University från 2014 kunde inte hitta någon statistisk fördel för ammade barn utifrån elva olika jämföreseområden som bland annat fetma, astma, IQ och beteende.

En stor Brittisk tvillingstudie från 2015 med över 11000 tvillingpar fann att amning inte ger högre IQ. Studien fick väldigt lite genomslag i svensk media, endast Läkartidningen rapporterade om den.

Dock fick en brasiliansk studie som påstod att ammade barn får högre IQ, längre studier och högre inkomster ett enormt genomslag i svensk media ett halvår tidigare och ansågs vara ”trovärdig” trots att den inte kontrollerade för mammans IQ.

Tummestudien på Umeå universitet fick stort uppmärksamhet utomlands och ingen uppmärksamhet i Sverige, trots att det är en svensk studie.

Forskarna i Umeå har tagit fram en ny ersättning med mindre energi- och proteininnehåll samt tillsats av biologiskt aktiva ämnen, MFGM (Milk Fat Globule Membrane).

Man har inte kunnat uppmätta några signifikanta skillnader mellan ammade barn och de som fick den nya ersättningen, ett helt fantastisk resultat!Vidare är jag högst tveksam till uppgiften att endast en procent av alla kvinnor inte kan amma av medicinska skäl.

Amning, precis som andra biologiska funktioner, kan fungera bättre eller sämre eller inte alls för olika personer.

Med tanke på alla kvinnor jag kommit i kontakt med genom åren som berättat förtvivlat om hur de provat och gjort allt och blivit alldeles knäckta över att inte kunna amma så tror jag siffran ligger mycket högre än så, men det kan vi egentligen inte veta förrän ordentlig forskning har gjorts i frågan.

Men att säga att endast en procent inte kan, gör att många kvinnor lägger skulden på sig själv helt i onödan.

Till sist vill jag ge ytterligare en möjlig förklaring till varför amningsstatistiken har sjunkit. Bergendorff säger att 75 procent uppger att de vill helamma. Men det uppger mammorna innan de har börjat amma.

En del av dessa kanske upptäcker att de inte trivs med amning, eller känner att de egentligen vill dela matningen med sin partner istället för att ensamt stå för den uppgiften.

Skillnaden jämfört med för 20 år sedan är att det nu finns en medvetenhet om att amning är frivilligt och att fördelarna med amning i ett land som Sverige är små.

Sänkningen behöver inte helt och hållet bero på sämre kunskap hos vården, det kan bero till viss del på en ändrad attityd i samhället, ett uttryck för den fria viljan.

Det är min förhoppning att alla ska få den hjälp och stöd de behöver i önskat matningssätt utan moraliska pekpinnar och oavsett om Sverige uppnår WHO:s amningsmål eller ej.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.