Statsminister Stefan Löfven under försvarsövningen Aurora, 27 september 2017. Foto: Jonas Ekströmer / TT
Debattinlägg

”Kvinnors rättigheter saknas i ny vapenexportlag”

Opinion ·

”Den svenska vapenexporten till exempel till Brunei, Förenade Arabemiraten, Oman, Pakistan, Qatar och Saudiarabien, går helt emot den feministiska utrikespolitik som ska föras då dessa länder systematiskt kränker mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och flickors”, skriver Georg Andrén, Agnes Hellström, Anna Lindenfors, Malin Nilsson och Eva Zetterberg.

Om debattörerna

Agnes Hellström
Ordförande, Svenska Freds och Skiljedomsföreningen
Anna Lindenfors
Generalsekreterare, Amnesty International, svenska sektionen
Malin Nilsson
Generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Eva Zetterberg
Ordförande, Operation 1325

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Trots att det har tagit sex år att ta fram nya regler för svensk vapenexport har regeringen misslyckats med att presentera ett konkret förslag som i praktiken stoppar vapenexporten till diktaturer och stater som kränker mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter.

Inom kort presenterar regeringen en proposition till riksdagen om skärpta regler för export av krigsmateriel.

Men när vi läser den lagrådsremiss som ligger till grund för förslaget konstaterar vi att Socialdemokraternas och Miljöpartiets löfte om att göra export av krigsmateriel omöjligt till diktaturer och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter kommer att brytas.

Utgångspunkten i regeringens förslag är att Sverige inte ska exportera krigsmateriel till diktaturer. Men det finns undantag – hänsyn ska nämligen fortsatt tas till breda säkerhets- och försvarspolitiska intressen och andra utrikespolitiska intressen som kan finnas i de enskilda fallen.

Samtidigt har Sverige en rad åtaganden att leva upp till, inte minst de globala målen i Agenda 2030 och Politik för global utveckling (PGU), som säger att ett politikområde inte ska motverka ett annat.

Den svenska vapenexporten till exempel till Brunei, Förenade Arabemiraten, Oman, Pakistan, Qatar och Saudiarabien, går helt emot den feministiska utrikespolitik som ska föras då dessa länder systematiskt kränker mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och flickors.

Allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter ska vara en faktor att ta hänsyn till vid ansökningar för vapenexport. Men i listan över vad som anses som allvarligt saknas specifika kränkningar mot kvinnor och minoriteter.

Den strukturella diskrimineringen av kvinnor gör att vapenexporten kan drabba kvinnor på särskilda sätt. Både direkt och genom att exporten legitimerar stater som systematiskt kränker mänskliga rättigheter.

I både FN:s och Europarådets uppräkningar över allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter finns flera listade som särskilt drabbar kvinnor, till exempel omfattande sexuellt våld, sexuellt slaveri eller kidnappningar för trafficking som utförs av statliga aktörer eller sanktioneras genom straffrihet.

Den feministiska utrikespolitiken har gett Sverige ett internationellt anseende, bland annat i FN. Sverige har tagit en rad internationella initiativ som vi uppskattar, bland annat har man bidragit till att öka antalet kvinnor som deltar i fredsprocesser.

Men i vapenexporten missas det feministiska perspektivet och andra intressen tillåts stå över mänskliga rättigheter. Eftersom lagförslaget saknar en genusanalys riskerar förbrytelser mot kvinnor och andra diskriminerade grupper att förbises helt när exporttillstånd ges.

Den kommande propositionen som reglerar svensk export av krigsmateriel måste innehålla en klar analys med ett tydligt förbud mot export till regimer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter.

Något annat vore ett svek från regeringen och flera av oppositionspartierna som har utlovat striktare regler för vapenexport.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.