Foto: Privat/Skärmdump TV4
Debattinlägg

”Överviktiga människor kan visst vara lyckliga”

Publicerad

VIKT · ”Häromdagen satt Katrin Zytomierska i Malous soffa i TV4 och spred kroppsförakt. Bort med människo- och kroppsförakt, in med kärlek och förståelse”, skriver Anna Davidsson.

Om debattören

Anna Davidsson
Gymnasielärare/instagramprofil, känd som "Apan satt i granen"

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Vad tänker du på när jag säger Beach 2016?

Reflektera över ditt svar och fundera sedan på varför du tänker just det du tänker när tankarna för dig till nästa års badsäsong.

Jag gissar att jag inte är ensam om att längta till en härlig sommardag på playan där solens strålar slickar våt hud torr.

För mig är detta livsnjutning av rang men det har funnits många och långa perioder i mitt liv då det har varit ett trauma.

Ponera att du i tidig barndom tar del av vuxna människors förhållningssätt till kropp och själ. Genom detta lär du dig att du ska ha ett komplicerat förhållande till din kropp.

Hur tror du att detta påverkar självkänslan och synen på kroppen? Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Barn absorberar allt de ser och hör även det som inte är tänkt för deras blick och öron.

De ser hur vuxna beklagar sig över sina kroppar, de hör vuxnas samtal och kommentarer om sina och andras kroppar.

Att utsättas för dessa sanningar är som att ha pallat alla äpplen i Edens lustgård för att sedan hetsäta dem tills man spyr. Vilka är fördelarna med att pracka på små samhällsmedborgare en missriktad medvetenhet om kroppsideal i tidig ålder?

Som barn hörde jag ofta hur vuxna jämförde min kropp med andra barns kroppar.

Kraftig benstomme fick jag lära mig att det hette, ett begrepp som med tiden blev uttjatat men användbart när jag kände ett behov att försvara min kroppshydda.

Som barn fick jag lära mig att man blir tjock av att äta för mycket mat. Jag fick lära mig att det var dåligt att vara tjock eftersom det är ett tecken på bristande karaktär och lathet.

Humorprogrammet Helt Apropå som sändes i SVT mellan 1985 och 1992 lärde mig att tjocka människor kan fettsuga sig.

Parodin ”Fettsug, fettsug hela dan” etsade sig fast i mig och jag minns fortfarande en stor del av uppträdandet vilket betyder att de medverkande på ett klämkäckt och skojfriskt vis lyckades förmedla ett starkt budskap med briljans.

Värt att nämna är att jag är född 1981 och alltså kan ha varit allt mellan fyra och elva år när jag såg detta på tv.

Dagens tv är inte mycket bättre än för tjugofem år sedan.

Häromdagen satt Katrin Zytomierska i Malous soffa i TV4 och spred kroppsförakt.

Hon hävdade att överviktiga människor sitter på sina feta arslen dagarna i ända och svullar i sig de ena onyttigheterna efter de andra.

Enligt Katrin är det en utopi att en överviktig människa kan vara lycklig. Jag vill påstå att det inte stämmer.

Vi vill skydda barn från farliga hot i den stora vida världen samtidigt som vi planterar självhatarfrön i dem genom att utsätta dem för kroppsförakt.

Visst är det bra för barn att veta hur en väg ska korsas och att de inte ska låta sig luras av vuxna människor som står gömda med godispåsar bakom buskar.

Men hur kan vuxna människor skydda barn från att hata sina egna kroppar?

Det är viktigt att ta hand om barn och ungdomars fysiska välmående men detta får aldrig ske på bekostnad av det psykiska välbefinnandet. Det tar tid att förlika sig med sin kropp.

Jag är lycklig och stolt och glad och nöjd och sprudlande. Jag älskar min kropp och känner mig bekväm med den.

Bort med människo- och kroppsförakt, in med kärlek och förståelse för att alla människor lever utifrån sina förutsättningar.

Vad spelar kroppshyddan för roll så länge en människa är oförmögen att älska sig själv för sina goda egenskaper? Släpp lös era hjärtan och valkar.

Överviktiga människor kan visst vara lyckliga.

Jag har rätt, Katrin har fel. 

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Hälsa och träning

Mer i ämnet