Till vänster: Anna Lie,
jur.stud och styrelseledamot i FEMJUR Lund. Till höger: MALMÖ 2017-05-01 Protester när statsminister Stefan Löfven förstamajtalar i Folkets park i Malmö. Foto: Johan Nilsson / TT / Kod 50090
Anna Lie, jur.stud och styrelseledamot i FEMJUR Lund. Till höger protester när statsminister Stefan Löfven (S) förstamajtalar i Folkets park i Malmö. Foto: Johan Nilsson / TT
Debattinlägg

”Se inte normen som neutral, SAS”

Opinion ·

”Flygbolaget SAS har inte en policy om neutral klädsel – SAS har valt att säga att personer som avviker från normen inte är önskvärda. Vad hade vi sagt om de hade nekat HBTQ-personer på samma sätt – för det är ju ”neutralt” att vara hetero?”, skriver Anna Lie.

Om debattören

Anna Lie
Jur.stud och styrelseledamot i FEMJUR Lund

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

För ett tag sen kom en EU-dom som gör det möjligt för arbetsgivare att neka arbete för personer som inte bär så kallad neutral klädsel.

Domen har vållat debatt, som nu senast tog sig uttryck i protester under Stefan Lövens första maj-tal.

Då Sverige är medlem i EU, gör detta att svenska företag kan luta sig mot domen för att neka anställning för människor, som  – så som i detta fall – bär synliga religiösa symboler.

Mot bakgrund av detta, kommer dock denna text inte att behandla domen i sig eller huruvida SAS har gjort rätt för sig rent rättsligt – som juriststudent är det precis lika viktigt att veta gällande rätt så som att kunna kritisera den.

Med detta sagt, ska vi istället prata en stund om det problematiska i ordet ”neutralt” och användningen av detta.

I detta fallet gäller det SAS som nekat en kvinna anställning, på grund av att hon bär slöja (en synlig religiös symbol). ”Neutralt” är inte ett neutralt ord.

LÄS MER: Aye, 23, bär slöja – får inte jobb på SAS

”Neutralt” har historiskt sett, och är fortfarande, istället uttryck för vad som utgör normen. Googlar vi på ”beauty” eller ”skin” så är normen vit. Googlar vi på ”boss” eller ”doctor” så är normen man.

Googlar vi på ”family” eller ”parent” är normen heterosexuell.  Det finns ingenting som är neutralt. Däremot finns det en norm – men det är någonting annat.  Vad är det då som finns? Nyanser.

Det är nyanser som finns. Bland de nyanserna, har vi lärt oss att en av dem, normen, den nyans vi är vana med, nyansen vi aldrig i ifrågasätter för att den är så vedertagen, är önskvärd, är neutral.

Vi har den som vårt lackmuspapper, och definierar allting annat i relation till den: Black beauty, colored skin. Kvinnlig chef, kvinnlig läkare. Gay-par, regnbågsfamilj. Och så vidare.

SAS har inte en policy om neutral klädsel – SAS har valt att säga att personer som avviker från normen inte är önskvärda.

Vad hade vi sagt om de hade nekat HBTQ-personer på samma sätt – för det är ju ”neutralt” att vara hetero? Eller hur hade vi reagerat om de inte anställt kvinnor ”för att folk är mest vana med att det är män som utför den typen av arbete”?

Neutralitet är en chimär.

Det är en vägran att blicka inåt, att vara självkritisk. Det är att blunda för det uppenbara i att man tagit en nyans för så pass självklar, att man inte ifrågasätter den. Normen, är en nyans som alla andra.

Men den premieras – gång på gång. Och det absolut mest orättvisa i det hela, är att ingen, har makt över om man tillhör den eller inte. Inte ens den som ÄR norm, har valt att vara norm.

LÄS MER: Svenska storföretagen tilllåter religiösa symboler

I mitt fall är jag så pass lyckligt lottad att jag kan bocka av flera av parametrarna för normen. Att jag inte bär religiösa symboler, innebär dock inte att jag inte bär symboler för någonting annat.

Exempelvis kan man tolka det som att mitt icke-kors, min icke-slöja, eller icke-kippa är ett starkt uttryck för ateism eller agnosticism. Den icke-tron är också en tro, som syns just för att jag inte bär de andra religiösa symbolerna.

Det finns ett gammalt judiskt ordspråk som säger att inte välja är också att välja.

Jag kan inte välja att vara del av den sekulariserade normen – men då jag ingår i den, premieras jag av den. Aye med slöja, kan inte heller valt att INTE ingå i normen – den har uteslutit henne redan från början.

SAS däremot som kan göra ett val, har gjort det genom att inte välja Aye.

Svensk lagstiftning är bakbunden till dessa icke-val som företag kommer att kunna göra med bakgrund i EU-domen, även om lagstiftningen egentligen hade kunnat hjälpa Aye.

Att genom sin hudfärg, kön, religion, sexuella läggning et cetera, utgöra del av normen är inte ett val individen gör – det valet görs av normen. Och den normen är inte på något sätt neutral.

Ett upprop till oss alla – oavsett på vilka olika sätt vi utgör del av normen eller inte, i vilka stunder vi gör det, och för många av oss inte: se inte på normen som neutral – se den som familj: De allra flesta älskar sin familj och är tacksam för vad den ger en.

Däremot vet också alla detta: ingen familj är perfekt. Det går att älska sin familj och samtidigt vara kritisk mot den. En familj – eller ett samhälle – kommer aldrig att kunna utvecklas, bli starkare eller bättre, om vi inte vågar ifrågasätta spelreglerna eller ändra vårt beteende.

Precis lika orättvist att storasyster förstår kortspelet snabbare för att hon är äldre, precis lika orättvist är det för Aya som har en tro som inte följer normen.

Jag har inte valt att bli storasyster, det är inte mitt fel att jag greppar reglerna fortare.

Med det kommer dock ett ansvar gentemot min lillebror: jag kan se till att när vi spelar tillsammans, så väljer vi ett spel där också han kan vara med.

På samma sätt har du ett ansvar i de situationer där du utgör normen. Det är upp till dig att inse att vi är olika nyanser av samma regnbåge, men att en regnbåge aldrig kan bestå, om den bara utgörs av en färg.

Så ge plats. Bredda. Öppna. Och förhåll dig aldrig neutralt till normen – det är att välja den och de konsekvenser premierandet av den får.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.