Dan Park framför den folksamling som samlats utanför galleriet för att demonstrera mot, vad de anser är, rasistisk konst. Foto: Drago Prvulovic / TT
Debattinlägg

”Ännu några steg mot en DDR-liknande diktatur”

Konst ·

”Att svenskt rättsväsende har sjunkit ner till DDR-nivå är hemskt. Bara i Sverige, landet som dömt mig och konstnären Dan Park för det märkliga 'brottet' hets mot folkgrupp, råder tystnad”, skriver Henrik Rönnquist.

Om debattören

Henrik Rönnquist
Gallerist

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Something is rotten in the state of Denmark, sa Marcellus i Shakespeares Hamlet. Men för den som har följt händelserna kring gatukonstnären Dan Park och mig som hans gallerist, är det uppenbart att det ruttna landet är Sverige – och inte Danmark.

Medan den danska debatten går het, är den svenska konst- och medievärlden knäpptyst.

De flesta svenskar känner sig nog rätt övertygade om att de lever i en demokrati med full yttrandefrihet. Få tänker i vardagen på om det råder konstnärlig frihet, åsiktsfrihet och fri opinionsbildning – det tar de för givet att det gör.

Det gjorde jag också.

Ända fram till 5 juli 2014 var jag övertygad om att Sverige höll de demokratiska principerna högt, och jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att polisen skulle rusa in på mitt galleri under vernissagen för Dan Parks utställning Fängslande gatukonst och gripa honom.

Snart fyra månader senare är jag skrämmande medveten om läget i Sverige. Dan Park greps, häktades och tvingades tillbringa tre månader i häkte – som den värste våldtäktsman eller mördare.

Hans ”brott”? Att han gjort några bilder som driver med den svenska politiska korrektheten och använt ”förbjudna” ord som ’neger’ och 'zigenare’.

Själv kom jag undan med villkorlig dom och böter.

Att svenskt rättsväsende har sjunkit ner till DDR-nivå är hemskt, men lika otäckt är det att landets journalister ger fullständigt fan i vad som hänt mig och Dan Park.

Medierna missar aldrig ett tillfälle att kritisera Kina som ständigt fängslar den regimkritiske konstnären Ai Weiwei – men har inte med ett enda ord stått upp för Dan Parks rätt att vara regimkritisk.

Till min stora glädje visade det sig att läget i Danmark är helt annorlunda. Knappt hade domarna mot mig och Dan Park fallit förrän danska journalister ringde och ville ha kommentarer.

I princip alla de stora dagstidningarna har haft ledarkommentarer med skarp kritik mot det demokratiska förfallet i Sverige, och på dansk teve har man visat två dokumentärer om mig och Park. Debattens vågor har gått höga i flera diskussionsprogram om var gränserna för konsten bör gå.

Bara i Sverige, landet som dömt mig och Dan Park för det märkliga ”brottet” hets mot folkgrupp, råder tystnad. Dödens tystnad.

I förmiddags kom så hovrättens dom där Dan Park och jag fortfarande bedöms vara skyldiga, precis som i tingsrätten. Sverige tog därmed ännu några steg mot en DDR-liknande diktatur.

Det kanske är dags att inrätta en Statens konstbyrå, som i likhet med den 2010 insomnade Statens biografbyrå får till uppgift att i förväg godkänna vilka konstverk som får visas under allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar.

Då kunde jag som gallerist vända mig dit och få svar på om den konst jag vill ställa ut kommer att leda till polisingripande eller om den anses moraliskt uppbygglig och därmed godkänd.

Eller varför inte löpa linan ut och upprätta listor över ”Entartete Kunst”, precis som nazisterna gjorde på 1930-talet?

Svenska folket behöver uppenbarligen (enligt rättsväsendet och den samlade journalistkåren) skyddas från den ”degenererade konsten”.

SVT Debatt

Kl 22 ikväll deltar Henrik Rönnquist i SVT Debatt.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.