Det går inte en dag utan att medierna i vårt land tar upp frågan om utsatta EU-medborgare, vilket är välkommet – debatten behöver lyftas. Situationen för dessa människor är ohållbar och våra politikers hantering av situationen, under all kritik.
Dock ställer vi oss kritiska till att journalister hävdar att utsatta EU-medborgare är här för att tigga eller benämner dem – tiggare.
Nyligen gjorde Aftonbladet ett reportage om utsatta EU-medborgare i Malmö som de valt att döpa till ”Tiggarna”.
Vid upprepade tillfällen hävdades i reportaget att dessa människor är i Sverige för att tigga. Tyvärr är det inte bara Aftonbladet som påstår detta eller använder sig av epitetet ”tiggare”.
Dem de skriver om är EU-medborgare som använder den fria rörligheten, för att finna vägar ut ur extrem fattigdom. Frånvaron av andra försörjningsmöjligheter leder till att flertalet av dem hamnar i tiggeri, nöden har ingen lag.
Men det är i första hand hoppet om ett bättre liv, drömmen om att hitta ett jobb som driver dem hit, inte drömmen om att sitta på kall betong dagarna i ända, i minusgrader, bli bespottade, hotade, misshandlade.
Tvingade att sova utomhus fullt exponerade för de faror som lurar i ett Sverige där de inte är välkomna.
Ord spelar roll och epitetet tiggare är stigmatiserande. Att svenska journalister skriver om utsatta EU-medborgare och förbehåller sig tolkningsföreträde över deras situation, i synnerhet då denna tolkning bidrar till att förminska och reducera utsatta EU-medborgares resurser och kapacitet är bekymmersamt.
Vi menar att detta språkbruk befäster rasistiska fördomar och spär på de föreställningar och myter som redan finns kring denna grupp. Språk skapar och upprätthåller normer, därför är det viktigt att slå vakt om vems sanningar som uttrycks och hur dessa uttrycks.
Förre franske presidenten Sarkozy var väl medveten om vad han gjorde då han myntade begreppet ”EU-migrant” för att särskilja romer från andra EU-medborgare, i samband med de första avhysningarna i Frankrike.
Imorgon är det internationella Romadagen, dagen då antiziganismen uppmärksammas.
I Sverige har vi en lång historia av institutionaliserad rasism riktad mot romer som sträcker sig över 500 år bakåt i tiden. Redan 1637 kom första allmänna zigenarförordningen, det så kallade Tattarplakatet, som ledde till förnedring, förföljelse och utvisning av resanderomer.
Förra året utkom Vitboken ”Den mörka och okända historien” som visar hur svensk institutionaliserad rasism och diskriminering av romer och resande i Sverigetog sig uttryck under 1900-talet.
Vitboken visar att den rasistiska lagstiftningen ledde till ett påtvingat utanförskap under generationer, vilket skapade akut nöd hos många. Under brinnande världskrig 1916 införde Sverige matransonering.
Resanderomerna och de då relativt nyanlända så kallade svenska romerna fick överhuvudtaget ingen del av ransoneringen och var i allmänhet inte heller mantalsskrivna någonstans.
Tiggeri blev ett sätt för svenska romer och resande att överleva. Då hette det att ”tattarna” egentligen var rika som tiggde för att bedra så kallat hederligt folk.
Den retoriken känner vi igen från vår egen samtid beträffande utsatta EU-medborgare.
Det är ett dystert faktum att antiziganistiska myter tagit fart i ny tappning och att svensk medier stödjer detta. Ord spelar roll.
Genom sitt ordval menar vi att medierna bidrar till att ytterligare stigmatisera utsatta EU-medborgare och till att cementera fördomar, som vid det här laget borde vara förpassade till historiens skräphög.