Vi står upp för ett bättre resursutnyttjande.
Svenska Taxiförbundet är negativa till nya tjänster som bättre utnyttjar befintliga resurser och de kritiserar flera företag i sin debattartikel på SVT Opinion.
I DN Debatt beskrev trafikforskarna Anders Gullberg och Anna Kramers vid KTH nyligen trafiksituationen i Stockholm med tre ord: ineffektiv, opålitlig och miljöfarlig.
Vårt företag har fram tills nu gjort mycket för att ta sig an dessa tre utmaningar och vi jobbar hårt för att ta fram ännu fler lösningar framöver.
För att återkoppla till forskarnas ord ovan;
När det gäller ineffektivitet, så ser vi hur vi med ny teknik har gjort det enklare än någonsin att koppla samman den som har lediga resurser, exempelvis lediga säten i bilen, med den som vill transporteras. Om vi inte kan kalla detta för samåkning så måste begreppet skrivas om.
När det gäller opålitlighet så har vi tagit fram system som drar nytta av den stora massans kollektiva kunskap och omdöme, där resenärer betygsätter förare, vilket uppmuntrar förarna till att erbjuda bästa möjliga service.
När det gäller miljöfarlighet adresserar vårt företag det resursslöseri som uppstår när många svenskar sitter själv i sina bilar och många bilar står outnyttjade runt om i Sverige.
Samåkning får stora positiva effekter i form av mindre koldioxidutsläpp, färre köer och fler lediga parkeringsplatser.
Som forskarna Gullberg och Kramers skriver i sin artikel så har städer runt om i världen en jätteutmaning att hantera tillväxten och ökande antal transporter på vägarna.
Ofta har ryggmärgsreflexen varit gigantiska infrastrukturinvesteringar för att försöka möta det ökade behovet.
Varför inte också försöka använda de befintliga resurserna på ett bättre sätt?
När vi lanserade pilotprojektet uberPOP i Stockholm så var vårt syfte just detta; att använda befintliga resurser på ett bättre sätt.
Den som har ledig plats i sin bil ska kunna erbjuda platsen till andra. Detta bidrar till mindre trängsel i trafiken och minskad påverkan på miljön.
Framöver ser vi också goda möjligheter att kunna lansera en ny tjänst, som gör det möjligt för människor som ska till olika destinationer som ligger åt samma håll att dela på samma fordon.
Tjänster som dessa möter det som folk efterfrågar – ett bättre utnyttjande av våra befintliga resurser och att det sker på ett smidigt sätt.
Svenska Taxiförbundet vill skydda sina medlemmar från konkurrens. Det är deras uppgift och vi förstår det.
Det som är viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att mycket av den lagstiftning som reglerar transportområdet i Sverige skrevs innan smartphones ens fanns. Konsultföretaget PwC har i en rapport om delandeekonomi belyst dåligt anpassade och föråldrade regelverk som ett stort potentiellt hinder för den framtida utvecklingen.
När sektorer utvecklas sker det inte alltid smärtfritt. Ett närliggande exempel är boende.
När olika tjänster började sammanföra de som hade ledigt utrymme i sin lägenhet med de som hade behov av boende, så rasade hotellkedjorna.
Nu, en kort tid senare, ser vi detta som ett ovärderligt inslag i våra alternativ av boende. Vi tror att alla egentligen är överens om att vi måste dela mer. Vi ser bostadsbrist och bilköer, samtidigt som hus och lägenheter står tomma och bilar stilla.
Vi ser bilar som skulle kunna transportera varor eller mat köra med tomma bagageutrymmen.
Vi vet att våra personbilar i genomsnitt står oanvända 23 timmar om dygnet, och att vi i snitt har 3.8 lediga säten när vi väl ger oss ut på vägarna. Det är inte rimligt. Särskilt inte när ny teknik kan göra skillnad.
Forskare, branschföreträdare och politiker vet att delandeekonomin innebär möjligheter att förbättra våra samhällen. Vår data visar tydligt att svenskarna är redo för vår tjänst i alla former.
Därför för vi en framtidsinriktad dialog med beslutsfattare och samhälle, för att tillsammans kunna möjliggöra framtidens transporter.
Men förändring kommer inte ske utan att någon tar det första steget.
Vårt företag har tagit detta steg i Stockholm och på många andra marknader runt om i världen.
Vi är inte rädda att fortsätta debatten på ett progressivt sätt, med utgångspunkten att lösa de tuffa trafikutmaningar som städer har och som tänker på vad resenären söker, snarare än att skydda etablerade aktörer från ny konkurrens.
Och som Gullberg och Kramers skriver i DN Debatt: Det finns stora lediga resurser i storstädernas trafiksystem och en marginell förändrad användning av dessa fordon skulle möjliggöra flerdubbla förflyttningar av människor utan stora infrastrukturinvesteringar.
Alla bör engagera sig i att med hjälp av informationsteknologi skapa nya möjligheter för att minska köer, trängsel och miljöpåverkan.