En våg av folkligt raseri har svept över landet efter SVT-dokumentären om Josefin Nilsson. Artikelförfattaren tycker det är viktigt att ilskan används till något bra – och dit hör inte att kräva yrkesförbud för den dömde mannen, påpekar han. Foto: Bertil Ericson/TT
Debattinlägg

”Använd ilskan till att göra något gott för drabbade kvinnor”

Publicerad

”Att använda en enskild dom som dessutom är över tjugo år gammal för att ändra dagens lagstiftning är ingen god utgångspunkt”, skriver Bengt Ivarsson.

Om debattören

Bengt Ivarsson
Advokat, ordförande för Sveriges advokatsamfund 2013-2017

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Dokumentären om Josefin Nilsson ”Älska mig för den jag är” har skapat ett stort engagemang bland många människor.

Många är upprörda över mäns våld mot kvinnor ur en strukturell synvinkel, andra är upprörda över en dom som de tycker blev för mild eller över det faktum att mannen som dömdes för att ha misshandlat henne är yrkesverksam som skådespelare vid en av våra kulturinstitutioner.

För mig som advokat är det viktigt att vi tar dessa olika delar var för sig.

Relationsvåld (som oftast handlar om mäns våld mot kvinnor) är fortfarande ett stort problem i vårt samhälle. Medvetenheten har ökat men antalet kvinnor som dagligen misshandlas av sin partner är alldeles för stort.

Straffen har skärpts sedan Josefin Nilsson misshandlades. Ett nytt brott, ”grov kvinnofridskränkning”, med ett minimistraff på nio månaders fängelse, har tillkommit. Den samhälleliga acceptansen för relationsvåld har minskat.

Trots det skadas och dödas varje år många kvinnor i sina hem, av någon som borde älska och skydda dem, av sin partner. Här finns stor anledning att använda ilskan över vad som drabbade Josefin Nilsson till att göra något bra för dessa kvinnor.

Att prata med den person man misstänker är utsatt, att prata med den som man misstänker utsätter sin partner för våld. Att anmäla när misshandel sker. Att se till att den som anmäler får stöd av kvinnojour, socialtjänst, polis och målsägandebiträde.

Man kan tycka att hovrättens dom på villkorlig dom och dagsböter är för mild. Man kan även tycka att tingsrättens dom på fängelse i tre månader är för mild. En förklaring till den mildare domen i hovrätten är att man inte tyckte att bevisningen var tillräcklig vid två av misshandelstillfällena.

Det är fullt logiskt att straffet blir lindrigare om man döms för färre brott. Det man också måste hålla i minnet är att lagstiftningen har förändrats under de drygt tjugo år som gått sedan dess.

Det är inte uteslutet att gärningsmannen med dagens lagstiftning hade dömts för grov kvinnofridskränkning och fått fängelse i minst nio månader.

Att använda en enskild dom som dessutom är över tjugo år gammal för att ändra dagens lagstiftning är ingen god utgångspunkt. Om vi ska ändra dagens lagstiftning är det bättre att titta på de domar som meddelas idag och då inte välja ut en enskild dom utan titta på ett betydligt större urval.

Slutligen måste jag säga att jag har mycket svårt att acceptera kraven på att skådespelaren ifråga ska avskedas från sitt jobb. Detta dels då det avser händelser som ligger drygt tjugo år tillbaka i tiden, dels då vi inte har något system med yrkesförbud i Sverige för personer som dömts för brott (med vissa undantag).

Den som dömts för ett brott kan vara en skitstövel, både före och efter brottet, men det innebär inte att skitstövlar ska ha yrkesförbud på grund av vad de gör utanför arbetet.

Om man ogillar vad skådespelaren ifråga gjort mot Josefin Nilsson kan man självklart välja att inte se pjäser där han medverkar. Det är ett fritt val.

Däremot är det orimligt att ställa krav på att hans arbetsgivare ska vidta åtgärder på grund av händelser som skett i det privata för drygt tjugo år sedan.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.