Friidrotts-VM har nyss avslutats. Redan innan den första grenen avgjordes var dopningsspekulationerna i full gång.
När media fokuserar på eliten är det lätt att glömma att många motionsidrottare dopar sig.
Varje år genomförs cirka 3 500 dopningstester i Sverige. Trots att bara en tiondel av de som testas är motionärer lämnar de fler positiva prov än eliten.
Dopning är alltså inte enbart en utmaning för elitidrotten.
Dopning är ett samhällsproblem som omsätter mångmiljonbelopp i svarta pengar och leder till personliga tragedier. Därför behöver arbetet mot dopning bli effektivare.
Dopningstester är en del av det förebyggande arbetet mot dopning. Bakom den ökande användningen av otillåtna preparat ligger ökad kroppsfixering, skeva kroppsideal och kosttillskott som allt för ofta innehåller otillåtna substanser.
Därför är det viktigt att alla seriösa träningsaktörer jobbar förebyggande genom att förändra attityder, inte minst hos unga män, och att öka kunskapen om såväl dopning som kosttillskott.
För oss är det självklart med nolltolerans mot dopning. Som medlemmar i Riksidrottsförbundet (RF) är vi delaktiga i det antidopningsarbete som de bedriver.
Det innebär att en Friskis&Svettis-medlem när som helst kan tas ut till provtagning.
Under 2013-2014 gjordes 279 dopningsprov på våra medlemmar. Det resulterade i 13 dopningsbestraffningar. Fem procent av dem som testades lämnade alltså positiva prov.
Vi ställer krav på våra föreningar att de ska arbeta aktivt mot dopning. De 75 Friskis&Svettis-föreningar som erbjuder gym i sitt träningsutbud ska under 2015 ha vaccinerat föreningen i samarbete med RF eller diplomerat den i samarbete med Prodis 100 procent ren hård träning.
Prodis är ett nationellt nätverk som arbetar för att förebygga och minska användningen av anabola androgena steroider och andra dopningspreparat.
I nätverket ingår både ideella idrottsföreningar som Friskis&Svettis och kommersiella träningsaktörer. Det tycker vi är utmärkt.
Arbetet mot dopning kräver samverkan mellan flera aktörer, även utanför idrottsrörelsen, för att bli framgångsrikt. Men det krävs även politiska beslut och lagstiftning.
I Sverige är det RF som utför dopningskontroller. RF har ett strikt idrottsligt uppdrag och det är bara personer som tränar på föreningar anslutna till förbundet som testas.
I våra nordiska grannländer har man från idrotten oberoende antidopningorganisationer. I exempelvis Danmark finns Anti Doping Danmark (ADD) som i likhet med RF utför dopningtester på dem som tränar och tävlar inom den organiserade idrottsrörelsen.
Men ADD testar också motionärer oavsett om de tränar på anläggningar som drivs av föreningar eller på kommersiella gym.
2014 gjorde ADD 431 tester på danska motionärer. 36 procent av dem som testades lämnade positiva prov och det resulterade i 155 fällningar. I uppdraget ingår även rådgivning, förebyggande arbete och information riktad till alla slags gym.
Det finns ingen anledning att det svenska anti-dopningsarbetet ska ha mindre muskler än det danska.
Därför uppmanar vi idrottsminister Gabriel Wikström (S) att snarast påbörja arbetet med att skapa en svensk motsvarighet till Anti Doping Danmark.
Det skulle öppna för ett bredare och effektivare antidopningsarbete. En oberoende nationell antidopningsorganisation är dessutom ett krav enligt World Anti Doping Code som Sverige anslutit sig till.