En anonym konstinstallation nära Charlie Hebdos kontor i Paris, tisdag, Jan. 20, 2015. Lars Vilks håller en föreläsning på temat ”Charlie Hebdo och yttrandefrihetens gränser” på Utrikespolitiska föreningen i Karlstad.
Lars Vilks håller en föreläsning på temat ”Charlie Hebdo och yttrandefrihetens gränser” på Utrikespolitiska föreningen i Karlstad. Foto: Francois Mori / Maja Suslin / TT
Debattinlägg

”Hotet mot yttrandefriheten kommer från mer än ett håll”

Yttrandefrihet ·

”I Ardelius text talas det om ”Europas spöke”, singular, inte ett ord nämns om den islamistiska terror som plågar Europa sedan några år tillbaka”, skriver Fredrik Ekelund.

Om debattören

Fredrik Ekelund
Författare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I DN den 20/9 har Gunnar Ardelius, Sveriges Författarförbunds ordförande, en lång artikel om Bokmässan och yttrandefriheten med anledning av Bokmässans vacklande hållning till Nya Tiders medverkan på mässan.

Den bärande tanken i texten är att hoten mot yttrandefriheten i Europa idag enbart kommer från ett håll, extremhögerns. Ardelius pekar på den oroande mediala utvecklingen bland annat i Polen och Ungern, liksom på de hot svenska författare utsätts för från folk på den extrema högerkanten.

I Ardelius text talas det om ”Europas spöke”, singular, inte ett ord nämns om den islamistiska terror som plågar Europa sedan några år tillbaka.

Konsekvensen av denna enögdhet blir att den mest hotade svenske författaren (en fin och rolig sådan), och konstnären, Lars Vilks, inte ens nämns. Inte ett ord om hans förfärliga situation.

Vilks lever under konstant mordhot, ständigt ackompanjerad av SÄPO-folk, och han kan aldrig sova under samma tak två nätter i följd.

Ironiskt nog iscensattes det senaste mordförsöket mot Vilks (14/2 2015, i Köpenhamn) samtidigt som Författarförbundet höll en manifestation på Sergels torg med samma enögda budskap som i Ardelius text nu.

En dryg månad tidigare massakrerades Charlie Hebdo-redaktionen av två radikala islamister, en redaktion full av briljanta tecknare och vassa skribenter, flera av dem till åren komna, som de legendariska Charb, Cabu och Wolinski, men när Författarförbundets ordförande tecknar sin bild av läget i Europa förtigs även detta, det värsta terrordådet mot det skrivna ordet och den tecknade bilden i modern tid i Europa.

Det finns ibland, i den svenska debatten, en naiv tendens att förlägga den islamistiska ondskan utomlands, till länder som Belgien och Frankrike, till exempel, som om den inte skulle finnas hos oss här också.

Därför kan det vara bra att hålla i minne inte bara Vilks situation utan också att en av de misstänkt ansvariga för terrordåden i Paris den 13 november förra året och i Bryssel i mars, dåd som bringade 163 oskyldiga människor om livet, är en kille från Rosengård i Malmö, den 23-årige Osama Krayem.

Likaså kan man komma ihåg det faktum att fyra av de jihadister som planerade att attackera danska Jyllands-Posten i december 2010 med tanken att döda så många som möjligt, var svenska medborgare. Planerna avvärjdes dock i sista stund tack vare ett fint samarbete mellan svensk och dansk säkerhetspolis och 2012 dömdes de fyra till tolv års fängelse.

Den radikala islamismen grasserar på många ställen och terrorn tycks kunna slå till precis var som helst, vilket skapar rädsla hos tecknare och författare i hela Europa, en rädsla för att uttrycka sig fritt och med tendenser till självcensur som resultat.

Det är dags för ordföranden i Sveriges Författarförbund, där jag varit medlem i decennier, att lyfta blicken.

Hoten mot oss kommer från mer än ett håll och det handlar inte om ett enda ”spöke” utan om flera.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.