Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / Göteborgs Universitet
Debattinlägg

”Ovetenskapligt nonsens måste förpassas till historien”

Publicerad

FASTHÅLLNINGARNA · ”Det är illa nog att ta till holding therapy för barn utan funktionshinder, att använda den för barn med funktionshinder är oursäktligt”, skriver Christopher Gillberg

Om debattören

Christopher Gillberg
Professor/universitetssjukhusöverläkare Gillbergcentrum, Barnneuropsykiatriska kliniken Göteborgs Universitet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Gillbergcentrum (tidigare avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri) vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Göteborgs Universitet har över fyrtio års erfarenhet av kliniskt arbete och forskning inom området autism/ADHD.

Jag har själv följt utvecklingen av tusentals barn, unga och vuxna med dessa typer av funktionsnedsättningar och deras familjer i Sverige och övriga Skandinavien, England, Skottland, Frankrike och Japan.

Vi har på nära håll sett de positiva och negativa effekterna av olika slags insatser och behandling och också genom egen forskning kunnat dokumentera vad som hjälper och vad som inte gör det. Vi följer den internationella forskningen noggrant och tar också del av andra erfarna klinikers observationer.

I frågan om användandet av fysiskt fasthållande i behandling/pedagogik (”holding therapy”) när det gäller barn med autism kan slutsatsen bara bli en: Det finns inga vetenskapliga eller erfarenhetsmässiga belägg för några som helst positiva effekter av fysiskt fasthållande, varken för barn eller vuxna.

Det finns däremot erfarenheter av mycket negativt slag från många olika länder.

Under 1980-talet var ”holding therapy” på sina håll i Sverige en ”omhuldad” terapiform ”mot” autism. Jag tvingades under en följd av år ”se på” hur vissa barn och tonåringar med autism fick ”behandling” med ”holding”. Det var barn och ungdomar som deltog i våra långtidsuppföljningsstudier, men som vår egen läkar/psykolog/pedagog-grupp inte hade det kliniska vardagsansvaret för.

Vi fann tydliga tecken på negativa effekter av fysiskt fasthållande i många fall, t ex ökat problembeteende hos barnet/tonåringen, känslor av både vrede och maktlöshet inom hela familjen och hos skolans personal och enstaka gånger allvarliga fysiska symptom hos barnet.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD blir tyvärr ofta föremål för löst tyckande och behandlingar som med en eufemism skulle kunna kallas pseudovetenskapliga.

Jag har svårt att avgöra om fasthållning vid t ex autism är att – i lagens mening – betrakta som barnmisshandel, men ”behandlingsformen” (så som den beskrivits av ledargestalterna på området, Martha Welch och Irina Prekop) innehåller aktiviteter som i forskning om barn och unga definieras som misshandel.

Det är beklämmande att läsa i GP om att barn och unga med autism i svenska skolor fortsatt utsätts för denna brutala metod.

Det är illa nog att ta till holding therapy för barn utan funktionshinder, att använda den för barn med funktionshinder är oursäktligt.

Barn och ungdomar med autism och ADHD måste få ett helt annat stöd i dagens svenska skola. Lärare behöver utbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Skolan måste anpassas efter den verklighet som innebär att vart tionde barn har autism, ADHD, intellektuell funktionsnedsättning eller språkstörning och inte agera som om dessa funktionsnedsättningar inte existerar eller som om de kan tas om hand utan speciell kunskap.

Holding therapy (och annat ovetenskapligt nonsens som faciliterad kommunikation) måste förpassas till historien. Våld eller fasthållande kan accepteras bara i nödsituationer där uppenbar fara för liv eller hälsa föreligger.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

När skolan inte fungerar

Mer i ämnet