För ett år sedan chockades världen av bilder på den syriske pojken Alan. Välgörenhetsorganisationer slog rekord i insamlade pengar och våra politiker lovade internationell solidaritet – men få anade då att det i Europa skulle följa ett Svarte Petter-spel om flyktingpolitiken.
Ett spel som havererade där EU och Turkiet stod i strålkastarljuset och tecknade ett mycket ingripande flyktingavtal som sätter rättssäkerheten ur spel.
Frågan är om ytterligare avkall på rättssäkerhet och mänskliga rättigheter kan göras inför den viseringsfrihet Erdogan kräver ska bli verklighet i oktober.
Ur rättssäkerhetssynpunkt väckte det stor kritik när EU tecknade detta avtal.
För att Turkiet skulle få sin viseringsfrihet krävde EU att det skulle göras förändringar i Turkiets kritiserade terrorlagstiftning. Inte heller har Turkiet till fullo skrivit under FN:s flyktingkonvention, vilket föranleder att Turkiet bara erkänner flyktingar från Europa.
Dagens flyktingar kommer inte från Europa och det krävs ingen raketforskning för att förstå att rättssäkerheten sätts ur spel för de personer på flykt som skickas tillbaka till detta land.
Det är tydligt att EU har hoppat i säng med Erdogan och på så sätt bedragit rättssäkerheten – detta i syfte att Svarte Petter ska hållas så långt borta som möjligt.
Vi vågar sticka ut hakan och påstå att EU faktiskt är bundna av de direktiv de själva har fattat, vari asylsökandes rättssäkerhet ska garanteras.
Utifrån denna inställning är det enligt EU:s asylprocedurdirektiv grundläggande att en asylsökande bara får återsändas till ett så kallat säkert tredjeland.
En förutsättning för avtalet var att EU erkände Turkiet som ett säkert tredjeland, men sedan avtalet ingicks har grekisk domstol i cirka 500 fall kommit fram till att Turkiet inte uppfyller dessa krav. Även Europadomstolen har dragit samma slutsats.
Därutöver har utveckling varit alarmerande i Turkiet sedan avtalet ingicks.
Redan innan avtalet ingicks har den kritiserade terrorlagstiftningen bland annat använts för att genomföra godtyckliga arresteringar. Efter den misslyckade statskuppen i somras har tiotusentals lärare, läkare och professorer också godtyckligt arresterats och domare har blivit avskedade.
Det fria ordet har kränkts genom att nyhetsredaktioner har stängts ner och Turkiet har även tillfälligt upphävt Europakonventionen samt förklarat att de vill återinföra dödsstraff.
Efter att EU bett Erdogan respektera de mänskliga rättigheterna har han i direktsänd TV uttryckt ”Vi går vår väg, ni går er”.
Erdogans uttalande visar tydligt Turkiets kompass när EU:s avtal med Turkiet i oktober åter kommer att stå i strålkastarljuset. Turkiet kräver redan då att viseringsfriheten in i EU ska bli verklighet, detta samtidigt som det från turkiskt håll tydligt förklarats att några förändringar i terrorlagstiftningen inte kommer att ske.
Frågan som då uppstår är om EU kan stå upp för de fina ord som ledde fram till att de för bara fyra år sedan fick Nobels fredspris. För att knyta an till Erdogans uttryck: Vilken väg kommer Europa att ta? Vår väg eller Erdogans väg?
Kommer verkligen den svenska regeringen att utnyttja sitt mandat i EU för att säkerställa att rättssäkerheten även ska omfatta asylsökande? Är den svenska regeringens uppfattning att Turkiet även numera är ett säkert tredjeland? Ett land som öppet har åsidosatt Europakonventionen, den konvention som vi i Sverige värdesätter så högt att den skyddas genom svensk grundlag.