faktum
Foto: Kjell Gustafsson KG/Stig-Åke Jönsson / TT
Debattinlägg

”Hur svensk måste man se ut för att sälja Faktum?”

Hemlösa EU-medborgare ·

”Om du vill vara med och bekämpa hemlöshet, socialt utanförskap och fattigdom – vem måste då Faktumförsäljaren vara? En svensk så kallad fyllegubbe som sover på parkbänken?”, skriver Sarah Britz och Thomas Hammarberg.

Om debattörerna

Sarah Britz
Chefredaktör tidningen Faktum
Thomas Hammarberg
Ordförande Kommissionen mot antiziganism 2014-2016

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Åter är ett tiggeriförbud på agendan.

När gatutidningen Faktum skapades för 15 år sedan var den ett alternativ till tiggeri. Det gäller fortfarande.

Att sälja Faktum är ett jobb. För varje sålt magasin får försäljaren 25 kronor – pengar som ger mat på bordet, kläder till barnen, en sängplats om natten.

Eftersom det råder fri rörlighet i Europa har tidningen sedan 2007 också haft försäljare utan svenskt medborgarskap. I dagsläget är ungefär hälften av försäljarna fattiga EU-medborgare. Genom att sälja Faktum söker de bekämpa misären i sina hemländer.

De så kallade remitteringarna, pengar som överförs när migranter världen över tjänar pengar i rika länder och skickar hem, är – enligt världsbanken – tre gånger så stort som allt globalt bistånd.

De penningtransaktionerna har verkligen effekt. De som haft den möjligheten har kunnat förbättra livet för familjerna där hemma, deras hälsa, boendestandard och barnens skolgång.

Men när det gäller de utsatta EU-medborgarna från Rumänien och Bulgarien verkar inte alla ha förstått det sambandet. Dessa Faktumförsäljare möts av rasism.

Åsikter når Faktums redaktion via brev, mejl och telefonsamtal där dessa försäljare ifrågasätts med nedlåtande kommentarer: ”Jag skulle aldrig köpa Faktum av en tiggare”. ”Är ni medvetna om att ni drar hit Europas drägg?” ”Varför diskriminerar ni svenska hemlösa och låter zigenarpack sälja tidningen?”.

Antiziganismen, rasism riktad mot romer, är djupt rotad också i det svenska samhället – och leder till kränkningar av romernas mänskliga rättigheter. Det handlar om stereotypa fördomar som måste motverkas systematiskt.

Den kommission mot antiziganism som förra regeringen tillsatte och som slutrapporerade i juni påpekade att hatbrotten mot de besökande EU-medborgarna blivit vanliga och i en rad fall mycket allvarliga: människor har blivit bespottade på gatorna, hotade, sparkade och slagna. Tält och husvagnar har blivit nedbrända.

Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, ökade dessa hatbrott med 23 procent under två år. Men få anmälningar utreds och leder till konsekvenser.

I kölvattnet av rasismen mot de EU-medborgare som säljer Faktum finns en föreställning om att andra hemlösa och människor som lever i socialt utanförskap diskrimineras. Svaret är: det finns plats för alla.

Faktum diskriminerar ingen utan vill bekämpa fattigdomen – i vilken form fattigdomen än visar sig.

Det går inte att förbjuda fattigdom. Fattiga människor behöver inte färre nödutgångar – de behöver fler. De behöver jobb och tak över huvudet.

Frågan är: Om du vill vara med och bekämpa hemlöshet, socialt utanförskap och fattigdom – vem måste då Faktumförsäljaren vara? En svensk så kallad fyllegubbe som sover på parkbänken?

Schablonbilden av vilka som kan accepteras som Faktumförsäljare drabbar också dem som har sina rötter i Sverige. En jacka ifrågasätts, liksom en mobiltelefon. ”Rulla dig i grus så säljer du bättre” var ett råd en ny försäljare fick av en äldre.

Vi lever i en globaliserad värld där fattigdomen och hemlösheten är tydlig på våra gator. Men det är först när vi ser att fattigdom och utanförskap har många ansikten, när vi identifierar diskriminering, ser förbi schablonbilden och granskar våra egna fördomar som vi på allvar kan börja bekämpa den.

Även fattiga människor har mänskliga rättigheter. Oavsett nationalitet.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.