I dag presenterades resultaten från Pisa-mätningen som genomfördes förra året.
Glädjande nog kan vi nu bekräfta att trenden med fallande kunskapsresultat är bruten. Resultatet för Sverige ligger nu runt genomsnittet för länderna inom OECD.
Dessvärre finns det fortfarande anledningar till att oroa sig över den svenska sko-lans situation.
Likvärdigheten minskar och en fortsatt stor andel elever är lågpresterande. Det finns ett fortsatt stort behov av reformer och satsningar på skolan och lärarkåren.
När förra Pisa-mätningens resultat publicerades drabbades Sverige har en Pisa-chock.
Resultaten föll kraftigast i hela OECD och mätningens resultat gav exempelvis upphov till att 2014 års valrörelse kom att kallas för Pisavalet.
Men den kanske viktigaste anledningen till att Pisa-mätningen blir enormt uppmärksammad är helt enkelt att mätningen är oerhört väl utformad.
I 2015 års Pisa-mätning deltog totalt över en halv miljon femtonåriga elever från 72 olika länder.
Pisa undersöker elevernas förmågor i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
En vanligt förekommande myt är att testet fokuserar på att eleverna ska rabbla faktakunskaper. Det är en osanning. I Pisa förväntas eleverna lösa vardagliga problem.
Pisa handlar helt enkelt om hur väl skolsystemet förbereder eleverna för verkligheten.
Ingen annan mätning ger oss så mycket information om så många olika skolsystem.
Och det har vi anledning att vara tacksamma för. För utan Pisa-mätningen hade vi trott att allting var frid och fröjd, exempelvis så ökar betygen år för år.
Tack vare Pisa vet vi att situationen är mer komplex än så. Betygsinflationen är påtaglig och många elever kan ta sig igenom hela grundskolan utan att uppnå en grundläggande nivå av kunskaper.
Andelen lågpresterande elever i naturvetenskap har exempelvis ökat från 16 procent 2006 till 22 procent 2015.
Men det handlar inte bara om låga kunskapsresultat. Pisa blottar även brister i skolsystemets utformning.
Skolan lyckas inte med sitt kompensatoriska uppdrag, elevernas bakgrund har en fortsatt stor betydelse för deras kunskapsresultat. Det är ett demokratiskt problem.
Hur kan det komma sig att ett välutvecklat land som Sverige har ett skolsystemet där elevernas bakgrund är avgörande för deras framgång?
Mycket jobb kvarstår. Kunskapsresultaten måste förbättras, likvärdigheten måste garanteras och läraryrkets attraktivitet måste prioriteras på politikernas dagordning.
Låt oss nu lägga in ytterligare en växel för att återuppbygga en likvärdig skola i världsklass.
För om det är något som Pisa visar så är det att det går utmärkt att kombinera kvalitet och likvärdighet.
Självfallet ska vi också glädjas över att den negativa trenden har brutits.
Jag är dock oroad över att den brutna trenden leder till att våra politiker börjar slappna av och att debatten istället börjar handla om vem som förtjänar att äras.
Men nu är det hög tid att våra politiker sätter sig ner och gemensamt kommer överens om hur vi ska gå vidare.
Resan är bara påbörjad. Än får vi inte slå oss till ro.
