Bilder från då riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime arrangerade manifestation på medborgarplatsen i Stockholm för att hedra Pelas minne. Foto: Erik Mårtensson / TT
Debattinlägg

”Sverige har inte tagit sitt ansvar i kampen mot hedersförtryck”

Publicerad

OPINION · ”Vi tror att kardinalfelet ligger hos de styrande som oavsett färg på regering, riktar nästan alla insatserna i kampen mot hedersförtryck till de som redan drabbats. Men det görs nästan ingenting som kan ge stöd till föräldrarna eller organisationer som kan beivra hedersförtryck i god tid innan offren drabbas”, skriver Kurdo Baksi och Seyran Duran.

Om debattörerna

Seyran Duran
Ordförande i Kurdistans Kvinnoförbund
Kurdo Baksi
Författare och samhällsdebattör

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Hedersvåld och hedersmord. Orden förknippas med kvinnorättskämpen Fadime Sahindal. På lördag är det 15 år sedan hon mördades av sin far.

Vad har samhället gjort för att inte ännu fler unga kvinnor ska gå samma grymma till mötes?

Svar: ingenting!

Vi som fick möjlighet att lära känna Fadime tänker extra mycket på henne just nu. Och vi minns hennes viktiga tal som hon höll i Riksdagen den 20 november 2001 – ett rop på hjälp och stöd till hennes frihetsberövade medsystrar i den svenska Änglagården.

Fadime sade:

”Med facit i handen så tror jag att det inte hade behövt gå så långt som det har gjort i mitt fall. Hade mina föräldrar fått stöd och hjälp från en nationell organisation, exempelvis Kurdiska föreningen, så hade det inte behövt bli så här. Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas.”

15 år efter Fadimes tal konstaterar vi tyvärr att Sverige inte tagit sitt ansvar i kampen mot hedersförtryck. Flera rapporter gör gällande att tiotusentals flickor i vårt samhälle inte får bestämma över sin kropp, sina kläder, sin karriär eller val av partner.

Hur kan allt detta pågå inför våra ögon dag efter dag?

Vi tror att kardinalfelet ligger hos de styrande som oavsett färg på regering, riktar nästan alla insatserna i kampen mot hedersförtryck till de som redan drabbats. Men det görs nästan ingenting som kan ge stöd till föräldrarna eller organisationer som kan beivra hedersförtryck i god tid innan offren drabbas.

Om det inte finns gärningsmän finns inga offer. Med andra ord bör man öka jämställdhetsarbetet bland berörda grupper så fort som möjligt.

Trots många utredningar om att hedersförtrycket är utbrett, och att man vet exakt i vilka kommuner och skolor detta är ett problem, försöker varje ny regering eller ansvarig minister uppfinna hjulet på nytt: nya utredningar.

Efter 15 års debatt, forskning och utredningar borde vi nu arbeta konkret för att stödja offren för hedersförtryck. Varje dag vi blundar är ett svek mot de ungdomar som lever i ofrihet.

Hur kan vi skryta med en feministisk utrikespolitik när kanske uppemot 100 000 unga kvinnor inte får bestämma över sin kropp, sin framtid, sina kläder och sitt yrkesval i vårt eget land?

Vilken trovärdighet har vi i FN:s säkerhetsråd just nu när vi på hemmaplan inte gör tillräckligt för att stödja dessa unga människor?

Ett bra sätt att börja bota en sjukdom är att läkaren diagnosticerar rätt. Vi tror att problemet ligger i att hedersproblematiken eller hedersförtrycket inte anses vara ett svenskt problem.

Det är mycket olyckligt och destruktivt för såväl de drabbade som för vårt samhälle. Majoriteten av dem som drabbas av hedersförtryck är födda i Sverige eller har kommit som barn till Sverige.

Nästan alla är svenska medborgare. Om vi vill eliminera hedersförtrycket bör vi först konstatera ett det är ett svenskt problem.

Ett konstruktivt arbete mot hedersförtryck är också en viktig investering tryggheten i vårt land: De ungdomar som rekryteras till jihadistiska rörelser nekar också unga kvinnor sina rättigheter.

Om det svenska jämställdhetsarbetet når killarna i jihadisk miljö i god tid kommer betydligt färre svenska ungdomar att ansluta sig till jihadistiska terrorrörelser som massmördar, massavrättar människor i främst Mellanöstern.

Till sist vill vi också höja ett varningens finger:

Det finns alldeles för många oseriösa aktörer som utnyttjar de drabbades öden enbart för ekonomiska syften. Därför är det viktigt att regeringen, kommunerna och landstingen noggrant granskar alla organisationer som påstår sig bekämpa hedersförtryck.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Glöm aldrig Pela och Fadime

Mer i ämnet