Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Arkivbild 2016-12-03. En manifestation arrangerad på internationella funktionshindersdagen; Assistans är frihet – Rädda LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) på Norra Latins skolgård i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson/TT

”Sluta försämra för dem som behöver samhällets stöd allra mest”

OPINION · ”Det är för oss obegripligt att denna lag – som ses som ett föredöme i stora delar av världen – nu ifrågasätts. Än mer förvånande är att regeringen sprider felaktigheter och medvetna missförstånd om den”, skriver Lars Ohly (V), Maria Lundqvist-Brömster (L) och Anne Marie Brodén (M).

Lars Ohly
Fd partiledare (V)
Maria Lundqvist-Brömster
Fd riksdagsledamot (L)
Anne Marie Brodén
Fd riksdagsledamot (M)

1994 trädde lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i kraft i Sverige efter beslut av en enig riksdag.

Före 1994 gömdes människor på institutioner och personer med omfattande funktionsnedsättningar dog i förtid. Idag kan även personer med mycket stora behov leva ett fritt liv i gemenskap med andra. 

Det är för oss obegripligt att denna lag – som ses som ett föredöme i stora delar av världen – nu ifrågasätts. Än mer förvånande är att regeringen sprider felaktigheter och medvetna missförstånd om den.

LSS och den personliga assistansen har inneburit mycket för personer med de största funktionsnedsättningarna.

Barn får växa upp i sina familjer och vuxna kan flytta hemifrån och bo i egna lägenheter. De har fått möjlighet till ett gott liv, och också ofta ett långt liv.

Med ökad livslängd följer ökade behov och statens kostnader för assistansen har ökat. Till stor del handlar det om att kostnaderna minskar någon annanstans. Vi vet att assistansersättningen är effektivt använda skattepengar. 

Men nu har regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att minska kostnaderna för personlig assistans.

Två av de besparingar som lyfts som lämpliga är att minska på egenvård och att försvåra för anhöriga att anställas som personliga assistenter. Vi vill varna för sådana besparingar.

De skulle vara särskilt ödesdigra för personer med de största funktionsnedsättningarna och människor med nedsatt intellektuell förmåga.

I dag bestämmer behandlande läkare om en patient kan utföra en uppgift som egenvård eller om det behövs sjukvård. Sondmatning och andningsstöd via stomi är insatser som ofta utförs med hjälp av personlig assistans.

Eftersom hjälpmedlen är moderna och lätta att ha med sig är assistansbrukaren fri och kan resa som andra. 

Om egenvård förs över till sjukvården skulle många tvingas att välja bort näringshjälp och andningsstöd som de i dag kan sköta med assistans.

Resultatet kan bli ett kortare liv som eventuellt sänker kostnaderna för personlig assistans – en oerhört cynisk besparing. 

Redan nu blir barn utan personlig assistans på grund av Försäkringskassans nya bedömningar. Till exempel räknas inte längre sondmatning som att äta. Detta innebär att antalet timmar grundläggande behov för många inte når upp i de 20 per vecka som krävs för att få personlig assistans. 

Många barnfamiljer skulle inte orka ta hand om sina barn utan personlig assistans. Alternativen kan istället bli dyra barnboenden vilket strider såväl mot FN:s barnkonvention som konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. 

Före LSS var jämställdhet svår att uppnå för familjer med svårt skadade barn. Kvinnor har ofta lägre löner än män och om barnet visade sig ha en svår funktionsnedsättning stannade oftast kvinnan hemma och gav assistans dygnet runt.

Påfrestningarna i familjerna var stora, många äktenskap sprack och många kvinnor blev ensamföräldrar till barnen.  

I LSS tydliggörs att föräldrar och andra anhöriga kan vara assistenter åt sina barn. Detta är en reform som har fungerat väl.

Nu ifrågasätts anhörigas roll som personliga assistenter, bland annat av LSS-utredaren Desireé Pethrus. Hon lyfte för en tid sedan fram att Sverige sticker ut internationellt och att det skulle gå att spara pengar på att begränsa denna möjlighet.

Då skulle jämställdheten och tryggheten i många familjer försvinna. I dag kan båda föräldrarna välja att minska sin arbetstid och turas om att hjälpa barnet nattetid som personliga assistenter.

Familjelivet kan emellanåt kännas nästan normalt och föräldrarna kan sova igen sin sömnbrist när barnet är i skolan. 

Svårt funktionsnedsatta barn tvingas uppleva ett oändligt antal främmande händer. Det är sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, läkare, distriktsköterskor, lärare och ett antal utomstående assistenter.

Om de trygga föräldrahänderna får dominera åtminstone en del av tiden ökar välbefinnandet. Föräldrarna får dessutom en översyn över hela assistansen och kan instruera övriga assistenter.

Anhöriga assistenter gör sitt yttersta för familjemedlemmen de älskar. De är ofta de bästa assistenterna och är särskilt värdefulla för brukare med intellektuella funktionsnedsättningar.

Personer med mycket stora funktionsnedsättningar behöver ständig hjälp för att leva. Frågan är vem som ska ge hjälpen och bekosta den. Att splittra upp kostnader mellan olika huvudmän är ingen besparing utan ger ökade administrativa kostnader och oklart ansvar. 

Många känner idag oro för att olika försämringar ska genomföras när det gäller egenvård och anhöriga assistenter. Vår uppmaning till regeringen och utredaren är därför:

Sluta diskutera försämringar för de personer som behöver samhällets stöd allra mest.

LSS är en rättighetslag som har målsättningen att ge möjligheter till ett gott liv för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Låt den målsättningen bestå!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

SVT granskar LSS

Mer i ämnet