Det är en sorglig dag för Europa.

Det är ett bakslag för Europeiska unionen att Storbritannien i dag lämnat in sin ansökan om att få lämna EU. Det gör Europa svagare i en tid då vi borde stå starkare än någonsin.

Nu måste Sverige ta ett större ansvar för att föra EU i rätt riktning.

För att förstå betydelsen av det som nu sker behöver vi inse vilka som är gladast över att Brexit nu blir till verklighet.

Det är först och främst Vladimir Putin. Han vill fragmentera och marginalisera Europa och underminera vår demokratiska ordning.

Det är även de främlingsfientliga krafterna som vill göra motsättningar mellan människor till den överordnade politiska konflikten. De vill odla misstro mot människor från andra länder och resa murar.

Det är Donald Trump som säger sig se glädje i att Storbritannien lämnar och Europa blir svagare. Och det är dem som av olika skäl vill klandra EU för allt det som är fel och vill rikta misstro mot den politiska makten som sådan.

Europa har nu en svårare sits än tidigare. Storbritannien har utgjort en viktig röst för Europasamarbetets välmående. Det är ett land som är starkt vad gäller försvar och har bidragit mycket till den europeiska stabiliteten och tydligheten gentemot Vladimir Putins regim.

Det är också ett land som drivit på i frågor om ordnad ekonomi och finansiell stabilitet. Det gör det synnerligen allvarligt att Storbritannien väljer att lämna och de kommer att lämna ett tomrum efter sig.

Det innebär att Sverige nu måste kliva fram och ta större plats i den europeiska politiken. Ett första steg är att samla norra Europa tillsammans med de nordiska och baltiska länderna, med stöd av länderna från Central- och Östeuropa.

En allians som driver på för marknadsekonomi och inre marknad, kämpar mot byråkrati och säger nej till maktöverföringar till Bryssel för att kompensera för en bristande användning av de verktyg som redan finns.

Vi behöver säga ja till fri handel och agera som ett föredöme för den internationella frihandelsagendan, och utgör en stark röst för mänskliga fri-och rättigheter liksom etableringen av en gemensam politik för att värna varje medlemsstat mot andra länders påtryckningar.

I dag höjs röster från en del, bland annat EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, om att det som krävs för att ena EU är institutionell förändring.

De lever i tron om att vi ska låta beslut som krävs i dag rörande stabilitet och konkurrenskraft vänta tills morgondagens institutionella reformer. Det som nu krävs är att vi äntligen och med full kraft ser till att EU utnyttjar allt det vi har uppnått i europeiskt enande under de senaste 25 åren.

Vi befinner oss i en tid när vi måste våga agera. För det som är helt klart är att vi utan EU inte skulle ha en gemensam inre marknad.

• Ingen gemensam klimat- och energipolitik. Ingen gemensam miljöpolitik för en miljö som är gemensam.
• Ingen gemensam politik för att lägga grunden för samarbete mot terrorism och grov kriminalitet.
• Ingen gemensam politik för att lägga utvecklingen i länderna på Balkan på fredens spår i stället för de fortsatta motsättningarnas.

Länder som Sverige, Tyskland eller Frankrike hade utan EU stått ensamma mot rysk desinformation, rysk energipolitik och ryska påtryckningar liksom penningtvätt av rysk kriminalitet.

Storbritanniens utträde är ett steg bakåt för europeisk säkerhet, stabilitet och för Europas möjligheter att vara en ledande global ekonomi. Det kräver en aktiv politik som kompenserar för detta.

Sveriges röst behövs för att föra in EU liksom alla medlemsländer på rätt kurs framåt, vilket i sin tur kräver en politik präglad av beslutsamhet, prioriteringar och ett engagemang för Europa.

Sverige behöver samla sig till Europapolitik som sätter Europeiska unionens huvuduppgifter i fokus och som förmår kräva reformer och beslut som gör oss starkare i stället för mer centraliserade.

I dag tar inte Sverige tillräckligt med plats i  Europeiska rådet – statsminister Stefan Löfven har fram tills nu inte prioriterat Europapolitiken och håller mest med eller lite emot.

Men nu krävs ett starkt politiskt ledarskap och det behöver kommuniceras högt och tydligt. Det är avgörande för vår och Europas framtid.

Sverige bör sträva efter att sätta en europeisk agenda för förnyelse.