Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Foto: Pontus Lundahl/TT

”Ni är inte min socialdemokrati”

OPINION · ”Jag må varit en av er, mitt hjärta bultar fortfarande rött och sitter där till vänster, men jag vill inte stå bredvid er och sjunga mer.
Ni är inte min socialdemokrati”, skriver Mattias Beijmo.

Mattias Beijmo
Analytiker, samt medförfattare till boken "Båt 370 - Döden på Medelhavet"

Även den som inte varit på ett Socialdemokratiskt partimöte känner säkert igen ”Internationalen”, den sång som partiets medlemmar alltid sjunger.

Det socialdemokratiska partiet vilar på starka globala solidaritetsprinciper, värnandet om de ”trälar i alla stater” som Stefan Löfven snart kommer sjunga om tillsammans med delegaterna vid Socialdemokraternas kongress i Göteborg.

Men på kongressen som börjar den 8 april, kommer partistyrelsen gå rakt emot de hundratals motioner som säger: Vi är inte okej med skillnaden mellan vårt partis grundläggande värderingar och sättet den socialdemokratiska regeringen styr vårt land.

De som säger: Vi vill fortsätta vara den humanitära stormakt vi är stolta över. Det finns en avgrund mellan partiledningens brösttoner kring ”kollaps” och den vilja som uttryckligen finns hos partimedlemmarna att ta vårt i konventioner fastställda ansvar.

Ödeshög, Borlänge, Bjurholm. Sandviken, Gävle, Uppsala, Karlskrona – de socialdemokratiska gräsrötternas motioner är entydiga: Socialdemokratin måste tillbaka till den solidariska och humanitärt grundande mylla som partiet en gång grundades i.

Mängderna av motioner pekar entydigt på två saker: Sverige behöver inte ha samma hårda linje som Ungern, Polen och andra nationalistiskt orienterade länder, och Sverige bör gå tillbaka till den asyllagstiftning som rådde innan den så kallade temporära lagen infördes i juni 2016.

Utöver detta finns även många motioner som vill se till att FNs barnkonvention gäller trots att Migrationsverkets personal tvingas jobba övertid, och att Sverige ser till att skapa säkra vägar istället för att föra en politik som skapar en efterfrågan för flyktingsmugglare i Turkiet och Libyen.

Mot detta står partistyrelsen och det mäktiga verkställande utskottets syn på saken – man avslår alla motioner som driver socialdemokratin tillbaka mot Olof Palme, Anna Lindh och Jan Eliasson.

I riksdagsgruppen eller andra höga sammanhang höjer ingen rösten så det hörs, karriärer står på spel. Partidistriktens motioner tar avstamp i ideologi och värdegrund, partiledningens svarstexter är fyllda av siffror och statistik.

Politik som en gång handlade om att vilja reduceras till PDF-dokument, noggrant formulerade för att positionera sig väl i förhållande till vad konsultkompisar tror är väljarbasen. Hur länge orkar medlemmarna?

Jag har hukat med flyktingarna gömda under olivträden i väntan på båtar mot säkerheten, men jag har också stått i talarstolen i beslutsärenden kring hur mycket ”kris” vi har i vår kommun.

Ingen ska inbilla sig något annat: Det finns en direkt koppling mellan vad kommunpolitiker säger till det som blir sanning i Rosenbad.

När den så stolta socialdemokraten tryckte på ”ja”-knappen till folkrättsstridiga asyllagar, sände hon en direkt signal till de allt starkare nationalisterna i EU-parlamentet.

Det går en rak linje mellan socialdemokraternas kongress till de turkiska stränderna.

Om det, som exempelvis socialdemokraterna i Uppsala föreslår, blir möjligt att i Raul Wallenbergs anda utfärda humanitära visum, så kommer färre rullstolsburna barn tvingas köra fast med hjulen på sandstränderna i Turkiet.

Om man, som Borlänges sossar vill, avskaffar transportörsansvaret så kan människor undvika att flyta upp på EUs stränder eller sjunka som stenar i de fejkade flytvästar som de köpt för sina sista pengar.

Det går en rak linje mellan de beslut som tas på kongressen i Göteborg och sjuåriga Lamis som dog när hon tvingades ut i en gummibåt en stormig januarinatt. Lamis systrar och bröder – arbetets söner, Syriens trälar – flyr just nu i en bil mot gränsen.

De är hungriga, de har inget hem. De drivs från sitt land av IS och sin regerings saringas.

De står vid vår dörr, här och nu, och de sossar som sjunger om internationell solidaritet visar samtidigt PowerPoint-bilder och cirkeldiagram som ska få oss att tro att partistrategernas triangulerande i politikens mittfåra faktiskt har saklig grund.

Jag må varit en av er, mitt hjärta bultar fortfarande rött och sitter där till vänster, men jag vill inte stå bredvid er och sjunga mer.

Ni är inte min socialdemokrati.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.