Juristen Martin Valfridsson var tidigare regeringens nationella samordnare för utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige: romer, i huvudsak från Rumänien och Bulgarien.
Enligt samordnarens förslag skulle man med olika medel förhindra illegala bosättningar i landet, utan att erbjuda alternativa sovplatser.
I strid med en dom från Europadomstolen, som ser gruppen romer, som historiskt alltid har drivits bort från boplatser, som en särskild skyddsvärd grupp.
Valfridsson gick dock då inte så långt som att förespråka tiggeriförbud, men uppmanade svenska folket att inte skänka pengar i tiggarnas pappmuggar, eftersom det inte löser deras problem.
Nu har Valfridsson ändrat uppfattning. Men inte till det bättre. Han vill gå ännu längre i kampen mot fattiga, i stället för att bekämpa fattigdomen och dess orsaker.
Han har nämligen sett en norsk TV-dokumentär i en motsvarighet till det svenska Uppdrag granskning. Den norska redaktionen hade under en längre tid studerat tiggeriet i staden Bergen och dragit slutsatsen att många av tiggarna arbetar för kriminella organisationer eller själva är kriminella eller prostituerade.
Han har säkert stöd av många som blir illa berörda av tiggeriet och helst vill köra iväg tiggarna ut ur landet.
De kallas eufemistiskt och felaktigt EU-migranter, eftersom man inte vill nämna deras romska ursprung. Kallade man dem det de är – romer – skulle det bli tydligt att förslag som Valfridssons ligger i linje med en tusen år lång antiziganistisk tradition.
Romerna kommer hit för att söka jobb eller i värsta fall tigga, vilket är förbjudet i Rumänien. De vill återvända hem med pengarna.
Många av dem utsätts för hot och trakasserier – det finns redan ett par rättsfall.
Med Valfridssons och den norska dokumentärredaktionens resonemang utpekas dessa personer som kriminella.
Valfridsson motiverar sin ändrade inställning med att han vill ”skydda” dessa utsatta människor. Om de slutar resa hit för att tigga kan vi koncentrera oss på att ge bistånd till organisationer som kan hjälpa dem i deras hemland.
Hans nya förslag skyddar naturligtvis inte tiggarna. I själva verket går de miste om pengar som gör stor nytta i hemländerna: de fattiga romerna kan inte längre bygga hus, skicka sina barn till skolan, köpa mediciner till sina sjuka föräldrar, sätta mat på bordet.
Av Valfridsson utpekas Europas fattigaste och mest utsatta i stället som kriminella och riskerar ytterligare hot och trakasserier.
Vi kan lösa fattigdomen för Europas romer. Men inte med förbud och förföljelser. Debatten måste i stället utgå från att alla människor har rättigheter.
Ett förbud skulle undergräva vårt demokratiska samhälle. Alla människor föds med lika rätt till sina mänskliga rättigheter. Om samhället har misslyckats med att tillgodose tiggarnas mänskliga rättigheter är svaret inte att förbjuda deras enda möjlighet till inkomst i form av en kaffemugg.
Vi måste noga tänka på vad det är för värderingar vi vill leva efter i ett öppet demokratiskt samhälle. Förbudet skulle bli ödesdigert för Romerna som inte har andra alternativ i dagsläget.
Vår fråga blir: hur skulle detta förbud påverka oss andra?
Vad ska vi göra med alla andra som tigger? Röda korset, IM, Rädda barnen, Läkare utan gränser?
Eller tigger inte de för att kunna ge pengar till fattiga världen över?
Allt handlar om hur vi betraktar tiggaren.
---
Fotnot: Frågan om tiggeriförbud debatteras i Opinion live den 27 april 22.00 i SVT 1.