Det vänder sig i magen och hjärtat fylls av empati och ilska varje gång jag läser om eller pratar med någon som har utsatts. Jag förstår att många tycker det är jobbigt att lyfta, synliggöra och diskutera problemet med sexuella övergrepp, ofredanden och trakasserier.
Men vi måste med alla medel försöka bryta detta tabu för att få upp frågan på dagordningen, inte minst eftersom förövare kan välja idrotten som tacksam måltavla eftersom vi engagerar så många barn.
Och jag håller med Linnéa Claesson, som på SVT Opinion säger att hon vill se mer engagemang mot sexövergrepp inom idrotten.
Alla vi vuxna måste ta ansvar för att säkra tryggheten för våra barn och våga agera när misstankar uppstår. Idrotten gör inte tillräckligt.
Ett enda fall där ett barn far illa är ett för mycket.
Vi som vuxna, inom idrotten och i samhället i stort, måste alla bli bättre på att ta ansvar. Idrotten ska vara en fristad och en plats där alla är välkomna och trygga.
Alla som idrottar i en förening ska kunna göra det i en trygg miljö. Det innebär en miljö där du utvecklas och mår bra och där verksamheten utgår från idrottsrörelsens gemensamma överenskommelse och värdegrund – Idrotten vill.
Svensk idrott står stadigt i sin värdegrund. Barnrättsperspektivet ska genomsyra hela barn- och ungdomsidrotten. Dessvärre uppdagas fall där barn och unga farit illa inom idrotten, vilket också kan sammanfalla med en – glädjande nog – högre anmälningsfrekvens, men det är likväl helt oacceptabelt.
Frågan om ofredande, övergrepp och trakasserier är ett problem inom idrotten, precis som i samhället. Vi gör mycket för att se till att det inte sker övertramp och övergrepp.
Men vi gör inte tillräckligt, vi är inte nöjda.
Därför föreslår Riksidrottsstyrelsen tydligt stärkta insatser för att idrotten ännu mer ska kunna erbjuda alla – och framför allt våra barn en trygg miljö.
Vid Riksidrottsmötet, idrottsrörelsen högsta beslutande organ och som hålls i Karlstad 19-21 maj, föreslås en rad offensiva förslag i syfte att stärka barnrättsperspektivet inom idrotten.
- Ta fram en etisk kod för svensk idrott i syfte att förstärka och konkretisera idrottsrörelsens värdegrund genom att ta fram en gemensam plattform för samtliga medlemmar att förhålla sig till och det innefattar även en uppförandekod.
- Se över förutsättningarna att inrätta en visselblåsarfunktion vars uppgift ska vara att ge personer som har kunskap om oegentligheter inom föreningar, förbund eller andra anslutna verksamheter möjligheter att förmedla detta anonymt. Syftet är att göra det enklare att anmäla och därmed öka förutsättningarna för att oegentligheterna ska bli kända och åtgärder vidtas. Redan idag finns infrastrukturen för visselblåsarfunktioner då RF redan infört en sådan funktion inom dopingområdet samt för matchfixing.
- Inrätta idrottens ombudsman som ska verka rådgivande och stödjande gentemot föreningar, specialidrottsförbund och andra inom idrotten när det gäller värdegrundsområdet samt som har särskild rätt att föra talan i bestraffningsärenden.
Därför kommer vi att skärpa våra rekommendationer till föreningarna när det gäller begäran av registerutdrag för ideella ledare, förtroendevalda och anställda inom föreningarna.
Vi har redan inlett en översyn av aktuella policys, riktlinjer och handlingsplaner för hur föreningar, specialidrottsförbund, distrikt och Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna ska agera – allt för att förtydliga barnrättsperspektivet.
Vi har även under året inlett ett samarbete med BRIS för att kunna öka kunskaperna om barnrättsperspektivet inom föreningarna, specialidrottsförbunden och våra distriktsförbund genom utbildningsmaterial och filmade föreläsningar.
Samarbetet innebär också att BRIS tillsammans med RF ska arbeta för att nå ut med information om BRIS-verksamhet och var man kan vända sig till alla barn och unga i våra verksamheter.
Riksidrottsförbundet är en medlemsstyrd organisation där alla medlemmar ansvarar för sin egen verksamhet. För att idrotten ska kunna fortsätta vara en trygg plats för alla måste vi tillsammans ta vårt ansvar och prata om problematiken, göra vad som krävs för att säkra vår verksamhet.
Det har under det gångna året har det väckts ett förslag från friidrottaren Patrik Sjöberg och moderaternas idrottspolitiska talesperson Saila Quicklund om att regeringen bör tillsätta en barnidrottsombudsman.
Men det är RF:s och specialidrottsförbundens ansvar att se till så alla våra 20 000 föreningar förstår och värderar detta arbete med hög prioritet och inget som vi kan eller bör lämna över till staten.
Vi ska ta vårt ansvar för att se till att det som inte får ske inte händer. Men hundratusentals fantastiska tränare och förtroendevalda kommer inte att klara av det själva.
Alla vuxna runt idrotten måste våga se, lyssna och berätta. Så att alla barn och ungdomar får känna den glädje, gemenskap och trygghet som bra idrott sprudlar av när den genomsyras av ett barnrättsperspektiv.