Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Tillsätt en nätombudsman mot hoten på nätet”

Foto: TT

OPINION · ”Under 2015 anmäldes i genomsnitt två hatbrott mot hbtq-personer per dag och då vet vi att många hbtq-personer fortfarande väljer att aldrig anmäla för att man saknar förtroende för polisen och åklagaren”, skriver Hans Linde (V).

Hans Linde
Riksdagsledamot och talesperson för HBTQ-frågor (V)

11 maj meddelande RFSL Stockholms ordförande Anton Johansson att han avgår efter anonyma hot och skadegörelse mot hans och sambons hem.

Att trakasserier tvingar en ung aktivist att lämna ett viktigt uppdrag är en tragedi i sig. Men att hat och hot begränsar människors möjligheter att engagera sig och uttrycka sina åsikter är också ett grundläggande hot mot vår demokrati.

När jag läser om Anton känner jag sorg, men jag är inte överraskad. Sverige har på många sätt förändrats, mycket tack vare modiga hbtq-aktivister som brutit och förändrat normer.

Vi hbtq-personer är inte längre osynliga, på området efter område har diskriminerade lagstiftning avskaffats och politiker trängs för att ta plats i våra Pride-parader.

Möjligheten att uttrycka sin sexualitet och könsidentitet på våra egna villkor har ökat. Men det kan inte dölja att homo- och transfobin fortfarande är stark i vårt land. Priset för att bryta mot samhället starka normer runt kön, sexualitet och könsuttryck är fortfarande ofta alldeles för högt. 

Studier visar att varannan transperson har utsatts för trakasserier de senaste tre månaderna och har undvikit dagliga aktiviteter på grund av rädsla för diskriminering.

Under 2015 anmäldes i genomsnitt två hatbrott mot hbtq-personer per dag och då vet vi att många hbtq-personer fortfarande väljer att aldrig anmäla för att man saknar förtroende för polisen och åklagaren.

Hatet och hoten, och oron som följer i dess spår, slår sönder och begränsar liv. Vågar jag komma ut på min arbetsplats? Kan jag hålla den jag älskar i handen på stan? Vad kommer jag att möts av nästa gång jag går in på facebook?

Det är hög tid att politiken står upp mot homo- och transfobin, också de dagar när de inte arrangeras Pride-parader.

Polisens arbete mot hatbrott måste prioriteras och arbetet med att bygga upp hatbrottsenheter fortsätta. Vi behöver se över och stärka lagstiftningen mot diskriminering och hatbrott.

Kunskapen måste höjas inom polisen och inom domstolar om hatbrott för att vi hbtq-personer ska bli bemötta med kunskap och respekt. 

Tyvärr har hat på nätet inte tagits på lika stort allvar som hat som uttrycks ansikte mot ansikte. Men hat är hat oavsett var det uttrycks. Arbetet mot hat och hot på nätet och i sociala medier måste därför prioriteras.

En nätombudsman bör bildas för att stödja och hjälpa den som utsätts för hot och kränkningar på nätet. 

Men homo- och transfobin kommer inte kunna pressas tillbaka bara genom förändringar i lagstiftning och polisens verksamhet. Det krävs ett aktivt arbete med att förändra normer runt om i det svenska samhället.

Vi behöver garantera att hbtq-personer bemöts med kunskap i välfärdens alla delar. Vi behöver säkerställa att det bedrivs en modern sexualupplysning där hbtq-frågorna är en självklar del i alla skolor, men också i andra delar av samhället.

Idrottsrörelsen och andra folkrörelser behöver än mer aktivt engagerar sig i arbetet mot homo- och transfobi.

Det talas ofta att beslutsfattare måste lyssna på folks oro. Men när ska man lyssna på den oro över homo- och transfobi som många av oss hbtq-personer känner i vår vardag? 

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.