Det finns tre genomgående teman för Birger Schlaugs kritik mot MP.
De är i tur och ordning att den sanna gröna politiken drevs när han styrde och att all förnyelse är av ondo, att den nuvarande partiledningen är maktfullkomlig och att allt kompromissande är dåligt.
Trots att Schlaug sedan länge inte är medlem missar han aldrig chansen att framföra detta budskap, så även på SVT Opinion den 24/5. Faktum är dock att detta budskap är lika tröttsamt som felaktigt.
För det första kan ett parti aldrig vara statiskt. Politiken måste hela tiden anpassas efter hur samhället utvecklas. Att MP skulle gå tillbaka till att vara ett isolationistiskt, tillväxtfientligt och som mer eller mindre vill tvinga alla att arbeta mindre ser jag som otänkbart i en omvärld där klimatförändringarna blir allt mer akuta och nationalism och främlingsfientlighet vinner mark.
Dagens samhälle behöver mer internationellt samarbete inte mindre. Utan EU hade Paris avtalet aldrig blivit möjligt. Vi behöver även att fler arbetar så vi på det sättet kan finansiera klimatomställningen.
Däremot måste vi möta problemen med tillväxt som baseras på utsläpp av ökade utsläpp av koldioxid och ett ohållbart arbetsliv.
Kritiken mot den odemokratiska och maktfullkomliga partiledningen är ju också mycket märklig med tanke på den bild som framkommer av Schlaugs egna ledarskap i Maggie Strömbergs bok om miljöpartiet.
Att partiet tagit ett steg mot att professionaliseras, att ge personer med uppdrag även tydliga mandat är sant men också det ända sätt som det går att ha demokrati i ett parti samtidigt som vi levererar politik. Detta gäller oavsett nivå.
Till sist verkar Birger Schlaug mena att allt kompromissande i regeringen är dåligt. Jag menar att resultaten talar emot honom.
Miljöbudgeten har genomgått en historisk ökning, klimatklivet driver på klimatomställning i hela landet. Stadsmiljöavtalen möjliggör kollektivtrafikutbyggnad i bland annat Stockholm och Lund. Och Sverige har fått sin första klimatlag.
Självklart finns det kompromisser jag också hade velat vara utan men fördelarna med att kunna påverka på riktigt överväger kraftigt nackdelarna.
Klart att det inte går att bortse från de opinionsmässigt utmaningarna för MP men att älta olika regeringskompromisser man inte gillar kommer inte vinna tillbaka en enda väljare.
Däremot står det i vägen för att faktiskt kommunicera de framgångar vi har. I Stockholms läns landsting har MP ex varit med att fatta beslut om utbyggd kollektivtrafik men det mesta väljarna hör om MP är om våra interna konflikter.
Till sist om nu Birger Schlaug har så mycket åsikter om partiet borde han gå med och påverka.
Eller ägna sig åt det parti han är medlem i.