Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

En kvinna tittar ut från terassen på en gård i Sonoma, Kalifornien, och skribenten, Per J Andersson. Foto: AP Photo/Eric Risberg, Johan Marklund

”Airbnb sprider välstånd som ett finfördelat regn”

OPINION · ”Betänk att lejonparten av turistpengarna – 20 gånger mer än det Airbnb tjänar – sprids till miljoner hushåll. I en värld där klyftorna ökar kan Airbnb helt enkelt vara med och bidra till att minska dem genom att sprida pengarna som ett finfördelat regn över jorden”, skriver Per J Andersson.

Per J Andersson
Författare och redaktör på resemagasinet Vagabond

För tio år sedan gav sig San Francisco-killarna Joe, Brian och Nathan in i kamp med resebranschens jättar. De hade plats över i sin kollektivlägenhet och byggde en sajt för att hyra ut luftmadrasser i vardagsrummet. Numera globala logiförmedlingen Airbnb var därmed född.

Idén är enkel. Tack vare internet kan du göra dig synlig över hela världen och hyra ut ett sovrum eller hela din bostad till resenärer från fjärran platser.

Airbnb tar cirka fem procent i provision för att de administrerar bokningen, sköter betalningsproceduren och skickar pengarna till uthyraren när gästen checkat in och konstaterat att värden inte var en bluff som lovat runt och hållit tunt.

Det är ett otroligt smidigt system, praktiskt taget omöjligt att förfuska. Tro mig, jag har själv använt det flitigt, både som värd och som gäst.

Men framförallt innebär den här typen av verksamheter att inkomsterna – i det här fallet från den globalt växande turismen – sprids och hamnar i fickan på miljoner familjer världen runt. Välbehövligt i en värld där kapitalismens inneboende logik annars är att ägandet koncentreras och allt större vinster hamnar i allt färre fickor.

De svenska charterbolagen tillhör idag gigantiska europeiska koncerner och många av de hotell vi bor på när vi reser ut i världen ägs av internationella kedjor vars ägare befinner sig långt bort från verksamheten och sällan har något intresse av att återinvestera stålarna lokalt.

Airbnb har sällskap av Uber, ett system (också det skapat av unga entreprenörer i San Francisco) för taxi- och samåkningsresor i privata bilar. Och aktieägarna bakom de stora hotellkedjorna och taxibolagen ser hur turistpengarna rycks ur deras händer och stoppas ner i miljontals småfickor.

Givetvis är de förbannade och ropar på åtgärder.

Kanske kan staten hjälpa till? SVT kunde ju igår berätta att Airbnb tjänar 100 miljoner på förmedlingsavgifterna – bara i Sverige. Inkomster som de inte skattar för här, eftersom deras europeiska verksamhet sköts från Irland, och då skattar de ju istället där (och den skatten är med svenska mått mätt låg).

Det vi bevittnar är ett exempel på konflikten mellan välfärdsstaten och den globala delningsekonomin.

Ska globala tjänster som har kunder i fler än 100 länder beskattas i vartenda ett av dessa länder?

Jag tror att det i realiteten blir en omöjlighet.

Och jag tänker så här:
Okej, Airbnb tjänar bra på provisionen, men betänk att lejonparten av turistpengarna – 20 gånger mer än det Airbnb tjänar – sprids till miljoner hushåll, några hundralappar här och några tusenlappar där.

I en värld där klyftorna ökar kan Airbnb helt enkelt vara med och bidra till att minska dem genom att sprida pengarna som ett finfördelat regn över jorden.

Men givetvis måste stater med välfärdsambitioner beskatta varje privat uthyrare (i Sverige gör man det när uthyrningsinkomsten nått en viss nivå).

Förutom boende förmedlar Airbnb numera också upplevelser, en verksamhet som växt tiofalt bara i år.

En hemmafru i Mumbai erbjuder matlagningskurs i sitt kök, ett par i Florens visar hur man gör pasta från grunden, en amatörhistoriker i Aten tar dig med på stadspromenad, en kille i Havanna lockar med tre timmars kvartersbasket (en amerikansk mamma som bokat just den upplevelsen åt sin resande tonårsson gav följande omdöme på Airbnb:s sajt:

”De lärde sig om varandras liv, skämtade med varandra, pratade om sport och fick verkligen bra kontakt. Snacka om att få en fantastisk inblick i kubansk kultur!”.

York Times krönikör Thomas L Friedman skrev nyligen att han tror att Airbnb:s upplevelseförmedling har potential att bli världens största arbetsförmedlare.

Jag delar hans vision. För vi lever i en värld där de traditionella industrijobben blir allt färre eftersom allt fler arbetsuppgifter automatiseras.

Vi kan inte längre sitta och vänta på att storföretag ska skapa en massa arbetstillfällen åt oss. Vare sig vi gillar det eller inte måste vi hitta andra sätt att försörja oss på.

Men välfärdsstatens legitima behov av att dra in skatter krockar med drömmen om en kosmopolitisk värld där inte bara storkapitalet kan röra sig fritt över gränserna, som är fallet idag, utan också med förmedling av tjänster från miljoner privatpersoner, som blir fallet om delningstjänster som Airbnb tillåts få finnas.

Snacka om att sprida välståndet globalt!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.