Hösten 1998, två dagar innan sin 35e födelsedag, överfölls transkvinnan Rita Hester i sin egen lägenhet och knivhöggs hela 20 gånger i bröstet.
För Bostons transcommunity blev hennes mord en gnista som utlöste en kollektiv sorgeprocess som året efter gav upphov till Transgender Day of Remembrance.
Idag, 20 november, är dagen då vi minns.
Idag minns vi alla de transpersoner som fått sätta livet till på grund av transfobiskt våld.
Tyvärr fyller den en lika viktig roll i att belysa hur detta inte är ett problem som försvunnit med tiden, utan som fortfarande är precis lika aktuellt, i Sverige och i resten av världen.
Organisationen Transgender Europe räknar att ungefär 300 transpersoner mördas varje år världen över.
Rita Hester har en namne som idag lever i Sverige, i en annan tid och en annan situation än sin mördade syster.
Rita, vars juridiska namn fortfarande är Rashad Habib, kommer nämligen från Libanon där terrorstämplade Hezbollah styr delar av landet.
Trots det klassas Libanon av Migrationsverket som ett säkert land, och Rita har för tredje gången fått avslag på sin asylansökan.
När HBTQ-personer, och särskilt transpersoner som tillhör den mest synliga och sårbara gruppen i HBTQ-världen, ansöker om asyl i Sverige gör de ofta det under helt andra omständigheter än andra asylsökande.
För asylprocessen för HBTQ-personer är snårig och svår att navigera. Många är vana vid att ha varit tvungna att dölja sin sexualitet och könsidentitet för myndigheter vilket skapar problem när de förväntas lita på och vara helt öppen med svenska myndigheter.
Närvarande tolkar är dessutom ofta okunniga om HBTQ-personers situationer och alltför många använder under intervjuer termer som är nedsättande och gör att den sökande inte känner sig bekväm med att vara öppen med sin berättelse.
Det är en olycklig verklighet, i en tid av så mycket medial uppmärksamhet på HBTQ-communityt, att några av de mest sårbara ur gruppen asylsökande inte syns i diskussioner.
Tyvärr leder det till att de även osynliggörs i det svenska systemet.
Under tiden de väntar på besked och hamnar på Migrationsverkets förläggningar drabbas de ofta av samma trakasserier och våld som i de länder de flytt ifrån.
För transpersoner bidrar det därmed till en dubbel känsla av ensamhet då de både är ensamma i ett nytt land och ensamma utan andra HBTQ-personer att dela sin situation med.
Med bakgrund i detta har RFSL Newcomers Stockholm tre krav för att HBTQ-asylsökandes situation ska bli bättre:
- Vilka länder som anses säkra måste ses över med HBTQ-personers särskilda situation i beaktande.
- Migrationsverkets redskap för HBTQ-personers asylansökningar måste förbättras. Det inkluderar bättre utbildning för tolkar som anlitas i HBTQ-ärenden och upprättandet av ordlistor med godtagbara termer på olika språk.
- HBTQ-personer måste kunna garanteras trygga boenden med närhet till HBTQ-samhället för den gemenskap och trygghet som det ger möjlighet till.
Nitton år efter mordet på Rita Hester måste vi komma ihåg att hot, hat och våld fortfarande drabbar HBTQ-personer i alltför hög utsträckning, och det måste även Migrationsverket ta hänsyn till.