Johannes Andersson från Tomelilla (till vänster på bilden), ledsagare åt synskadade Zebastian Modin i Paralympics 2018. Foto: Thomas Lovelock
Debattinlägg

”Varför gör ett välfärdsland som Sverige inte bättre resultat på ett Paralympics?”

”Riksdagen måste öka sitt politiska tryck på regeringen och Riksidrottsförbundet för en starkare parasport. Minst 10 procent av idrottsanslaget bör avsättas till att främja parasporten”, skriver Johan Strid och Margareta Israelsson.

Om debattörerna

Johan Strid
Generalsekreterare, Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté
Margareta Israelsson
Ordförande, Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

I söndags avslutades Paralympics 2018 i PyeongChang. Fantastiska idrottare inspirerade Sverige och världen med sina prestationer.

Sverige tog en medalj.

Varför gör ett välfärdsland som Sverige inte bättre resultat på ett Paralympics?

Vi har en välfungerande sjukvård, vi har habiliteringar i världsklass och vi har stödsystem för personer med funktionsnedsättning. Jämförbara länder gör bättre resultat.

Hälften av svenska ungdomar i åldern 7-18 år är aktiva i en idrottsförening. Bland ungdomar med funktionsnedsättning är det inte ens en av fem.

Detta har riksdagen reagerat på genom att enhälligt uttala att ”regeringen bör ta initiativ till en dialog med idrotten kring ökad måluppfyllelse så att fler barn och unga med funktionsnedsättning ska nås av och inkluderas i idrottsverksamhet”.

Parasport Sverige satsar stora resurser för att dammsuga Sverige på personer med funktionsnedsättning som skulle kunna bli aktiva inom parasport.

Stora insatser görs av föreningar och distrikt för att nå dessa personer genom läger och prova-på-dagar. Men ändå når vi långt ifrån alla.

En tiondel av befolkningen har någon slags funktionsnedsättning men endast cirka 4 procent av idrottsanslaget går till Parasport. Det skiljer Sverige från andra länder som har ett större engagemang.

I Norge och Nederländerna investerar man motsvarande 10 procent av sina idrottsanslag i parasporten. Det skapar utrymme för såväl breddidrott som elitsatsningar.

Vi vet att personer som är aktiva i parasport har en bättre hälsa, upplever större tillfredställelse med livet, deltar i högre utsträckning i utbildning och arbetsmarknad jämfört med de som inte är aktiva.

Samhället sparar minst 300 000 kronor per år och person som utövar parasport.

Efter en motion från Parasportförbundet beslutade Riksidrottsmötet 2017 om en handlingsplan för idrott för personer med funktionsnedsättning.

Planen anger att idrottsrörelsen vill bidra till en bättre folkhälsa genom ett fokuserat och aktivt arbete gentemot målgrupperna.

Tyvärr lades en brasklapp till beslutet om att handlingsplanen endast ska genomföras om ”ekonomin tillåter”. Samtidigt behövs det särskilda resurser för att de ska kunna satsa fullt ut.

Det handlar om spetskompetens, utrustning, transporter eller behov av guider.

Vi har mycket att lära av Norge där parasporten sedan länge varit inkluderad i idrottsförbunden. Utifrån deras lärdomar landar vi i några områden som måste förbättras;

  • Låt integrationen av parasporten i idrottsförbunden ta den tid som behövs och följ upp noga.
  • Regeringen måste öronmärka resurser för parasporten och Riksidrottsstyrelsen måste tillföra ytterligare resurser från idrottens existerande medel.
  • Riksdagen måste öka sitt politiska tryck på regeringen och Riksidrottsförbundet för en starkare parasport. Den av Riksdagen önskade dialogen är långt ifrån klar.
  • Minst 10 % av idrottsanslaget bör avsättas till att främja parasporten.

En samlad insats i linje med detta kommer att ge ett starkare Sverige, bättre folkhälsa för personer med funktionsnedsättning samt ge oss inom idrottsrörelsen ett bättre verktyg att nå vårt gemensamma mål – idrott för alla.

Detta är en grund för att i en framtid nå större framgångar i Paralympics, få flera förebilder och därmed bättre folkhälsa genom fler parasportare i alla idrotter.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.