Foto: Caroline Bräutigam
Debattinlägg

”Det kan hända dig. Det hände mig.​”

Publicerad

”Andelen ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier innan examen är dubbelt så hög bland funktionsnedsatta jämfört med övriga. Våra rättigheter och möjligheter är ett sidospår, inte en fråga som naturligt vävs in i varje politisk fråga, i varje policy, i varje klassrum och inte heller finns den i våra medmänniskors hjärtan”, skriver Anders Westgerd.

Om debattören

Anders Westgerd
GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Läste du utredningen som ännu en gång visar att personer med funktionsnedsättningar har sämre levnadsvillkor när det gäller ekonomi, hälsa, utbildning och arbete?

Nej jag tänkte väl det.

Vem har hört talas om den liksom?

Rapporten är skriven av Myndigheten för delaktighet (MFD) och publicerades i februari. Samma rätt till samhället är en dimridå.

Att rapporten näppeligen uppmärksammats i media bekräftar det.

Sedan jag var barn har funktionsfrågor tigits ihjäl.

I skolan pratade vi förstås inte om sånt. Varför de i OBS-klassen bara var fem var en hemlighet. Eller jag antar det, eftersom våra gissningar florerade oemotsagda.

Grannen var förstås onämnbar också. Hans lite svaga initiativ och hang up på sin jojo tegs ihjäl av alla vuxna.

Så vi skrattade åt honom och höll oss på avstånd. Vem vill bli smittad liksom? Eller vad man nu blir…

Några år senare stod jag högst upp i backen, jag jobbade som skidlärare i Alperna. Under ett åk mellan kunder så hände det mig, det som du tror inte kan hända dig.

På bara ett ögonblick gick jag från rätt cool vanlig kille med alla möjligheter, till att ses som någon det är synd om, som har lägre anspråk på livet.

Inte bara mina muskler gav mig nya förutsättningar. Också det faktum att jag numer fungerade utanför normen gav stora konsekvenser.

I Sverige idag är man förhållandevis upplyst i frågor avseende exempelvis kultur, religion, genus, sexualitet och hudfärg.

Vi pratar om frågorna i skolan, vi har handlingsplaner på våra arbetsplatser, vi firar olikheter på gator och torg och inom politiken är ämnena ofta integrerade i andra förekommande frågor.

Men när det kommer till funktion står vi kvar.

Ingen nämner något.

Ingen låtsas om.

Ingen skriver om en utredning som bekräftar stora klyftor mellan de med normbrytande funktion och dem utan.

För gemene man verkar samhället ta sitt ansvar. Ledare och politiker talar om hur mycket insatserna för mig och mina medfunktionsnedsatta kostar.

Det landar på ett sådant sätt att jag för ett ögonblick luras att tänka att jag ska stå i någon slags tacksamhetsskuld för det.

Att jag borde nöja mig.

Men jag är inte belåten.

Jag vore inte funktionsnedsatt om jag bara ansågs vara fullvärdig medmänniska.

Åter till rapporten: andelen ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier innan examen är dubbelt så hög bland funktionsnedsatta jämfört med övriga.

Otillgänglighet, brister inom stöd samt kränkningar utgör hinder. Detta har betydelse för förutsättningarna att komma in på arbetsmarknaden vilket påverkar möjligheten till försörjning.

Uppföljningen visar att funktionsnedsatta som står utan förvärvsarbete, i stort sett har oförändrad inkomst de senaste 20 åren.

Som referens: då tjänade en sjuksköterska 16 400 kronor. Idag: det dubbla.

Stat och samhälle sanktionerar upprätthållandet av dessa sämre villkor genom att inte tydligare ta ställning.

När man inte tar situationen för funktionsnedsatta på större allvar än idag, så sänder man ut ett budskap till våra medmänniskor, att vi inte är angelägna på samma vis som andra.

Att våra rättigheter kan kränkas konsekvenslöst.

Ord som mångfald och representation är vanliga i allt från platsannonser till styrdokument, men i de allra flesta fall så menar man inte oss, inte att vi ska med.

Troligen kommer ej heller nästa års rapport om funktionsnedsattas levnadsvillkor att uppmärksammas.

Våra rättigheter och möjligheter är ett sidospår, inte en fråga som naturligt vävs in i varje politisk fråga, i varje policy, i varje klassrum och inte heller finns den i våra medmänniskors hjärtan.

Ta bladet från munnen. Jag finns.​

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

SVT granskar LSS

Mer i ämnet