Norrtäljeanstalten. Foto: Jessica Gow/TT
Debattinlägg

”Fängelsets avskräckande effekter är små”

Uppdaterad
Publicerad

”Vill man förebygga och minska brottsligheten och därmed antalet brottsoffer är det främst åtgärder inom andra områden än straffrätten som ger effekter”, skriver Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham.

”Jag är övertygad om att politiken har satt fingret på ett problem med svensk kriminalpolitik och straffrätt när man föreslår justeringar av straffskalorna”, skriver Bo Wennström i en artikel på SVT Opinion från 15 maj 2018.

Vi är övertygade om att detta är Wennströms uppfattning.

Men Bo Wennström är professor, det vill säga forskare och detta förpliktigar. Det kräver att uppfattningen underbyggs med argument hämtade från forskning; egen eller andras.

Forskningsreferenser är Wennströms artikel kemiskt rent från. Det är därför som hans kritik mot våra artiklar/uttalanden är svår att ta på allvar.

Vi har i ett antal artiklar och böcker (bl.a. DN-debatt 30 01 2018 och 06 02 2018, Tidskriften Paragraf 14 05 2018, Henrik Tham, 2018, Jerzy Sarnecki, 2015) presenterat omfattande forskningsstöd, bland annat från USA, Norden och Sverige.

Givet det moderna västerländska straffsystem vi i dag har gäller följande:

  • Fängelsets avskräckande effekter är små.
  • Upptäcktsrisken avskräcker mera än påföljdens stränghet
  • Fängelsets inkapaciterande (oskadliggörande) effekter är begränsade och minskar (räknat per tidsenhet) med påföljdens längd.
  • Fängelset är en dyr påföljd jämfört med andra påföljdsformer.
  • För brottsoffer kan till exempel reparativ rättvisa och skadestånd ge mer upprättelse än att den skyldige döms till ett ännu längre fängelsestraff.
  • Vistelse i fängelse, särskild lång sådan, försvårar återanpassning till samhället vilket ytterligare ökar samhällets kostnader.
  • Inte bara den dömde men också dennes barn lider skada om man dömer till fängelse.
  • Sänkt straffbarhetsålder minskar inte brottsligheten hos unga.

Mot denna forskning väger Bo Wennström övertygelse (även om den är mycket djup) ganska lätt.

Vill man förebygga och minska brottsligheten och därmed antalet brottsoffer är det främst åtgärder inom andra områden än straffrätten som ger effekter.

Det utesluter dock inte att det finns mycket att förbättra inom det straffrättsliga systemet.

Forskningen visar att reformer på detta område i huvudsak bör inrikta sig på att öka upptäcktsrisken och att snabba på straffprocessen snarare än att utöka tiden i fängelset för den minoritet av brott som någon blir dömd för.

Referenser:

Visa

Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham. ”Svagt stöd i forskningen för att hårdare straff minskar brotten” DN-debatt 30 01 2018.

Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham, Repliker. ”Politiker mer intresserade av straff än av minskad brottslighet” DN-debatt 06 02 2018.

Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham. Sex kriminologiprofessorer om vad som fungerar och inte fungerar brottsförebyggande. Magasinet Paragraf 14 05 2018.

Jerzy Sarnecki. 2015. Introduktion till kriminologi 2. Straff och prevention. Studentlitteratur.

Henrik Tham. 2018. Kriminalpolitik. Brott och Straff i Sverige sedan 1965. (Nordstedts Juridik).

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Val 2018 - Brott och straff

Mer i ämnet