När Daniel Ellsberg 1971 läckte Pentagon-dokumenten om USA:s hemliga bombkrig i Indokina, ställdes han inför rätta som tjuv och landsförrädare. Hans modiga agerande bidrog till president Johnsons avgång och Vietnamkrigets slut.

Därmed räddade han otaliga människoliv. Nu vill den förre krigsanalytikern rädda människosläktet.

I hans senaste bok Domedagsmaskinen- bekännelser av en planerare av kärnvapenkrig avslöjas för första gången USA:s nukleära strategier.

Ellsberg deltog i forskningsarbetet från dess början på 1960-talet. Det första utkastet till ett allmänt kärnvapenkrig, räknade med 80 till 90 miljoner döda ryssar vid ett mindre tillslag.

Trots alla försök att utforma en strategi för ett ”begränsat” kärnvapenkrig hotas mänskligheten idag av USA:s och Rysslands domedagsmaskiner, med kapacitet att döda miljarder människor, må det vara avsiktligt, av tekniskt misstag, genom falskt alarm, en otillåten order, en terroristhandling eller ett desperat svar på en eskalering.

De fem ursprungliga kärnvapenstaterna, som blivit nio, trotsar alla ickespridningsavtalet om kärnvapen (NPT) och arbetar istället för att göra dem mera ”effektiva”.

Ellsberg kräver att kongressen redovisar konsekvenserna av Pentagons hemliga krigsplaner.

Det går att nedmontera kärnan av domedagsmaskinerna på ett år, menar han som sakkunnig.

Arbetet måste inledas av USA och Ryssland, som har 92 procent av världens kärnvapen. Parallellt krävs en global, stegvis process där de övriga sju kärnvapenmakterna engagerar sig.

Ellsberg fördömer i sammanhanget kärnvapenmakternas motstånd mot FN-konventionen om ett kärnvapenförbud.

Ellsberg ställer frågan: Vilken nytta har USA och Ryssland av sina domedagsmaskiner? Har någon stat rätt att äga en sådan förmåga?

Inte heller Sverige kommer undan dessa frågor. Upprepade varningar har kommit från forskare, fredsgrupper och engagerade medborgare som förre utrikesministern Hans Blix i sitt tal på fredsforskningsinstitutet Sipris årsmöte i maj i år:

”Kärnvapenarsenalerna räcker till för att göra slut på den mänskliga civilisationen genom ett snabbt självmord, samtidigt som vi har tillfört risken av ett långsamt självmord genom den globala uppvärmningen”.

Talet som hölls inför kungaparet fick ingen uppmärksamhet i medier och riksdag.

Tystnad råder även om att Sverige i höst samövar med Nato mot ett simulerat ryskt anfall mot Norge. Ett sådant anfall skulle utlösa militäralliansens artikel 5 om ömsesidigt försvar.

Är det klokt att Sverige, som icke-medlem av Nato, och utan varje förpliktelse att följa dess regelverk, att medverka i denna krigslek?

Är det inte märkligt att MSB, som vill öka beredskapen inför kris och krig, inte säger ett ord om den nukleära vintern i sin broschyr? Risken för ett kärnvapenkrig är faktiskt mera troligt än ett enskilt ryskt anfall mot Norge eller Sverige.

Varför har inte riksdagens utrikesutskott anordnat en hearing om dessa ödesfrågor, och varför det så tyst i valrörelsen?

Är förklaringen att den borgerliga alliansen vid en valseger avser att ansluta Sverige till Nato och förhindra en svensk underskrift av FN-konventionen mot kärnvapen?

Kan något parti göra anspråk på att föra en och ansvarsfull säkerhetspolitik för Sverige med sådana avsikter?