Storbritanniens premiärminister Theresa May kommer med stor sannolikhet inte att avgå innan Brexit är genomfört.
Dels på grund av att hon är en politisk överlevare, en skicklig förhandlare och taktiker, dels på grund av den enkla anledningen att det inte finns tid för ett partiledarbyte innan avtalet med EU ska komma på plats vid EU-toppmötet den 18 oktober – eller för den delen vid ett extra EU-toppmöte i mitten av november.
Partiproceduren kräver sex veckor, den tiden finns inte. Och även om May skulle avgå, så skulle det vara en olämplig tidpunkt för britterna att hitta in någon ersättare för resterande förhandlingar.
Även om May inte är populär, så finns det ingen annan kandidat som kan axla hennes roll. Boris Johnson har prövats som utrikesminister. Han har visat sig vara alldeles för instabil för att kunna återskapa förtroende, och han har dessutom fått många fiender.
Därtill har han kommit med fullständigt orealistiska förslag, bland annat om att Storbritannien borde egna avtal med vart och ett av EU-länderna, utan att ha förstått att EU-länderna förhandlar som ett block (några bilaterala avtal får man inte sluta som EU-medlem).
Det är också värt att påpeka att det inte finns tid för någon andra folkomröstning om ett Brexit, och det skulle dessutom underminera legitimiteten från resultatet i den första.
Och vad skulle frågan gälla?
Brexit means Brexit och Storbritannien kommer att lämna EU den 29 mars 2019.
Det är en realitet, och allt fler britter inser nu att de andra 27 EU-länderna inte tänker backa för en medlem som länge krånglat och gett ett klart besked om utträde.
Någon önskedröm om att det hela ska vända är inte realistiskt.
Se på Norge, de tackade nej 1994 och frågan har inte varit aktuell sedan dess.
Det troligaste är fortfarande att EU och Storbritannien enas om ett avtal, i stora drag, ett slags principöverenskommelse, där man har hittat en lösning på hur gränsen mot Irland ska skötas, för att inte riskera freden mellan Nordirland och Irland (sannolikt med en förlängd övergångslösning för att till exempel ge tid för Storbritannien att implementera tekniska eller fysiska lösningar).
När det gäller detaljerna, så kommer dessa förmodligen att utelämnas på EU-toppmötet med EU:s regeringschefer den 18 oktober, dessa kommer senare kommer att lösas på tjänstemannanivå.
Och svårigheten blir då för May att ta ett eventuellt avtal genom parlamentet. Där kommer hon att möta många olika splittrade fraktioner och grupperingar inom Tories och Labour, som av olika anledningar kommer att rösta emot ett avtal.
Vad som än händer så kommer Brexit att påverka Sveriges ekonomi, alldeles oavsett om det slutar i ett slags ”cliff-edge scenario” – utan ett avtal, eller om det blir en mjukare lösning.
May stannar med största sannolikhet kvar genom hela Brexit, åtminstone fram till Europaparlamentsvalet i maj 2019. Resultatet där lär avgöra hennes framtid.
Men nu är det allvar. Det är mindre ett halvår kvar till Brexit och företagen, inte minst små och medelstora företag med begränsade resurser, måste inse detta och följa Brexitslutspelet mer intensivt framöver.
Företagen måste höja sin beredskap, titta på olika scenarier och beräkna konsekvenserna för deras verksamhet.
Processen är som bekant komplicerad, dessutom är det svårt att veta vad britterna egentligen vill. De har ju förhandlat internt också med sig själva. Så det är svårt att få en överblick. Mycket är osäkert, allt annat än säkerhet och klara spelregler råder.
Nu är det dags för Mays sista strid. Nu är det dags för ”end of the game” för May.
Därför är det bra att Sveriges regering nu medverkar till att förhandlingarna i detta slutskede finner en positiv lösning för alla parter.