Foto: Vilhelm Stokstad / TT
Debattinlägg

”Hägglund vågar inte föra en kristen politik”

Almedalen 2014 ·

”Kasta slipsen och den matchande snobbnäsduken i kväll, Göran Hägglund” skriver Siewert Öholm.

Om debattören

Siewert Öholm
Journalist och debattör

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I kväll är det dags för Göran Hägglund att äntra ”Almedalens predikstol”. Nej han skulle inte gilla predikstolsordet, för han har sen han efterträdde Alf Svensson haft lite svårt med att formulera både partiets och sin egen kristna historia och identitet.

Angela Merkel, Hägglunds kompis i det stora tyska kristdemokratiska partiet, har inte alls haft samma problem. Hon deklarerar gärna öppet både vad hon själv tror på och att hon är stolt over att C i partiet CDU står för just ”kristen”.

Tidigare partiledaren Alf Svensson klarade ut det här bra och med intellektuell heder när han gjorde skillnad mellan att vara ett konfessionellt kristet parti, eller att forma  ett sekulärt samhällsövergripande parti som vill göra politik av kristen etik. Alltså det KD han skapade.

Svensson förde in begreppen etik och moral i den svenska politiska vokabulären. Det kunde både kristna och ateister känna samhörighet med.

Hägglund tycks inte ha vågat eller orkat förvalta det arvet i konkreta politiska ställningstaganden. Han tycks närmast ha problem med att låta kristna värderingar få ha både en historisk och en aktuell poäng i politiken.

Göran Hägglund bör ta Almedalens predikstol till hjälp för att slå ut väggarna i den allt snävare åsikskorridor som vi ser formas i Sverige 2014.

Varför skall surdegsfolket på Södermalm, eller Aftonbladets kultursidor, utgöra åsiksmonopol och formulera tolkningsföreträden. Ifrågasätt den utvecklingen! Ta metaforen ”Verklighetens folk” en gång till och backa inte den här gången.

Verklighetens folk bor i hela landet, de vill gärna ha sin skolavslutning i kyrkan och de flesta tycker rent av att kristna värderingar om sant och falskt, rätt och fel, lojalitet eller svek, han och hon och inte hen, är bra.

En ledare ska inte bry sig så mycket om att några hånskrattar nedanför talartribunen. En ledare måste veta åt vilket håll han eller hon vill leda. Om KD vill hävda att kristen värdegrund är bra för Sverige, då måste KD tala högt om det.

Själva ordet värdegrund håller för övrigt på att bli kapat av allehanda förvirrade tolkningar från Feministiskt initiativ till Miljöpartiet. Familjen ifrågasätts, alltifrån formerna för vad ett äktenskap är, till manshat och deklarationer om män och fäder som inte behövs.

Därför borde Göran Hägglund ikväll stärka argumentationen mot surrogatmammor och allehanda manipulationer där respekten för livet devalveras. Både i livets början och i dess slutskede.

Tala om ett KDsom etikens och åsikstsfrihetens riksdagsparti, där ordet dödshjälp entydigt förs till fascismens skräpkammare och där den professionella barnmorskan med lagens rätt kan säga nej till abort som en tvingande del av jobbet och uppgiften att ”bära fram liv”.

Hägglund skulle kunna föra in ett nytt ord debatten, ordet ”livsprinciper”. Kristna livsprinciper har byggt Sverige i mer än tusen år. De har formats och omformats, genom reformationer och väckelserörelser som alla levt nära sitt eget samhälle och sin egen tid.

Frikyrkorörelsen och Nykterhetsrörelsen förändrade Sverige under mer än hundra år tills nu. Idag borde Hägglund ta upp de rötterna.

De låg också nära ett starkt internationellt och socialt engagemang. Religionsfriheten var självklar både här hemma och i världen.

Om Hägglund missar en tydlig kritik av den växande våldsutvecklingen inom islam eller att kräva ett internationellt skydd för alltfler förföljda kristna i den muslimska världen vore det svek och skam.

Kasta slipsen och den matchande snobbnäsduken i kväll, Göran Hägglund.

Nu är det  åter till grundbygget som gäller. Erövra verklighetetens folk med verklighetens frågor, då tror jag du har fyra år till på dig som minister.

Du har ju gjort en massa riktigt bra saker, som både apoteksreform och tandläkarreform. Äldreomsorgen och familjepolitiken är på väg och Attefallshusen inte så tokiga.

Men våga berätta var du har dina rötter, var KD har hämtat sin inspiration och varför det är viktigt för människor att ha nåt att tro på.

Det finns många i Sverige som fortfarande tror på Gud, men som också gärna skulle vilja tro på dig.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.