Ett perspektivskifte från kvantitet till kvalitet behövs i arbetsmarknadspolitiken.
Stundtals rapporterar media om missförhållanden i olika arbetsmarknadsåtgärder. Ibland är det privata aktörer som inte sköter sig. Andra gånger är det Arbetsförmedlingen som gjort fel.
Oavsett vem som är skyldig kan dålig kvalitet aldrig accepteras.
Det är dags för en tydligare kvalitetslinje i arbetsmarknadspolitiken. Kvantitetens främsta förespråkare är Socialdemokraterna. Det handlar om fler platser, större volymer och att till varje pris få ner statistiken över andelen öppet arbetslösa.
Men för den enskilde är det avgörande inte vilken kolumn man hamnar i statistiken, utan vilka chanser man har att antingen får ett jobb eller får gå en utbildning som ger bättre chanser till jobb.
Svensk arbetsmarknadspolitik har under lång tid handlat om kvantitet.
I regeringsställning har Socialdemokraterna använt arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ett sätt att dölja arbetslöshet, så många personer som möjligt ska bort från att vara öppet arbetslösa. I opposition är kraven på fler platser ett slagträ mot alliansregeringen.
Även bland borgerliga partier är det slående hur sällan kvalitetsaspekten lyfts. Det är nu dags för ett skifte i synen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det duger inte att bara se på kvantitet och bortse ifrån kvalitet. Kvalitetsbrister har uppmärksammats oavsett driftsform. Det är lika allvarligt oavsett vem som är ansvarig.
Effekten blir tydligast för den arbetssökande som förlorar tid och kommer längre bort från arbetsmarknaden på grund av åtgärderna.
Men också det gemensamma förlorar på det ensidiga kvantitetstänkandet, genom att matchningen på arbetsmarknaden fungerar sämre och tillväxten därmed dämpas.
Ett perspektivskifte behövs. Från kvantitet till kvalitet.
Jag tror på fyra åtgärder som kan genomföras inom en snar framtid:
Arbetsförmedlingens upphandling måste förbättras. Flera av de riktigt dåliga verksamheter som hängts ut i media den senaste tiden, till exempel meningslösa åtgärder i sysselsättningsfasen, skulle kunna undvikas med en professionell upphandling.
Kontrollen av såväl de offentliga som privata aktörerna måste skärpas. Det behövs en fristående inspektion, liknande Skolinspektionen, med muskler att omedelbart stänga undermålig verksamhet.
Ett kvalitetssystem bör införas, så att kompletterande aktörer som misslyckats, eller till och med misskött sig, inte får nya uppdrag av Arbetsförmedlingen. I dag finns det inga sådana hinder. Ett sätt är att låta den femtedel av aktörerna med sämst resultat varje år förlora rätten att fortsätta.
Den traditionella arbetsmarknadsutbildningen (AMU) bör läggas ner och resurser flyttas över till det ordinarie utbildningsväsendet. Undersökning efter undersökning visar att AMU är dyr, ineffektiv och håller för låg kvalitet. Det kan vara enkelt att i den politiska debatten ständigt kräva nya resurser till arbetsmarknadsåtgärder.
Men ofta är det inte i antal platser eller hur många kronor man satsar, som det huvudsakliga problemet ligger. Ett ökat fokus på kvalitet skulle gagna arbetsmarknaden som helhet och det skulle ge enskilda arbetslösa större chans att få jobb och egen försörjning.
Oavsett vem som är skyldig kan dålig kvalitet aldrig accepteras. Det är dags för en tydligare kvalitetslinje i arbetsmarknadspolitiken.