Vänster: Carl-Henric Grenholm, professor emeritus i etik, Uppsala universitet. Höger Mats Malm, Svenska akademeiens ständige sekreterare, tillkännager 2018 och 2019 års pristagare av Nobelpriset i litteratur i Börssalen i Gamla Stan i Stockholm. Foto: Anders Wiklund, Pontus Lundahl / TT/TT
Debattinlägg

”Nobelprisen i skuggan av Svenska Akademins kris”

Publicerad

”Som flera bedömare påpekat hade det varit klokt om man i år nöjt sig med att utdela ett enda litteraturpris och helt avstått från att utse en pristagare för 2018. Detta hade varit en tydlig och symbolisk markering av att akademin förstått hur allvarlig skandalen var”, skriver debattören.

Om debattören

Carl-Henric Grenholm
Professor emeritus i etik, Uppsala universitet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Svenska Akademin har nu fattat sitt beslut om nobelpriset i litteratur. Årets pristagare är den österrikiske författaren Peter Handke. Samtidigt tilldelas priset för 2018 den polska författaren Olga Tokarczuk.

Det är två värdiga nobelpristagare. Tokarczuk är internationellt hyllad för ett mångsidigt och spännande författarskap. Handke är både inflytelserik och kontroversiell, med många stora romaner och även betydelsefull som filmregissör.

Prisen till Tokarczuk och Handke delas ut i skuggan av den djupa kris som Svenska Akademin befunnit sig i. Dess anseende har skadats rejält genom dess sätt att hantera anklagelserna och våldtäktsdomen mot Jean Claude Arnault.

Den roll som hans hustru spelat i akademins beslut att ekonomiskt stödja Arnaults kulturklubb har ifrågasatts. Personliga motsättningar och intriger har medfört att sju ledamöter lämnat akademin.

När beslutet togs förra året att då inte utdela något nobelpris i litteratur var vi därför många som var tacksamma för detta. Eftersom priset har ett högt internationellt anseende är det nödvändigt att det utdelas av en institution som har högt förtroende. Detta saknade akademin i fjol.

Men frågan är om Svenska Akademin nu återfått detta förtroende?

Visst har det skett vissa nödvändiga förändringar av dess stadgar, bland annat så att en ledamot har möjlighet att lämna akademin på egen begäran. Efter de avhopp som varit har också nya ledamöter valts in, så att bara en stol kommer att vara vakant efter 20 december.

En nyhet är också sammansättningen av den Nobelkommitté, som tagit fram förslagen till pristagare i litteratur.

Det nya är att där också har ingått fem externa ledamöter. Bara fyra av Svenska Akademins egna ledamöter har ingått i kommittén, efter det att Horace Engdahl lämnat detta uppdrag.

Men detta räcker inte för att återskapa förtroendet för Svenska Akademin.

Att externa ledamöter anlitas i Nobelkommittén behöver inte uppfattas som en styrka. Det kan också ses som en svaghet att inte akademin inom sig anser sig ha tillräckligt många ledamöter med den sakkunskap och omdömesförmåga som krävs för detta viktiga uppdrag.

Vad som nu skulle behövas är att akademins nya ledamöter visar att de har denna kompetens.

Kanske ännu viktigare är att Svenska Akademin visar att den förstår allvaret i den kris den drabbades av i samband med avslöjandena om Jean Claude Arnaults sexuella trakasserier.

Som flera bedömare påpekat hade det varit klokt om man i år nöjt sig med att utdela ett enda litteraturpris och helt avstått från att utse en pristagare för 2018. Detta hade varit en tydlig och symbolisk markering av att akademin förstått hur allvarlig skandalen var.

Men nobelprisets anseende beror inte bara på förtroendet för Svenska Akademin som institution.

Avgörande är att de pristagare som utses allmänt uppfattas som väl kvalificerade författare. Här har det ibland brustit – valet av Bob Dylan höjde knappast prisets anseende.

Därför är det viktigt att den litteratur som belönas har en erkänt hög kvalitet. Vi kan hoppas på att valet av Peter Handke och i synnerhet Olga Tokarzcuk som pristagare bidrar till detta.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.