Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Pekgul stigmatiserar svenska förorter”

Foto: TT

ISLAMOFOBI · ”Hennes osanningar om Mehmet Kaplan och organiserade muslimer används för att legitimera islamofobin. Nalin Pekgul och hennes mäktiga vänner på redaktionerna sparkar nedåt”, skriver Samia El-Amri, Zaynab Ouhabi, Fatima Doubakil och Rashid Musa.

Zaynab Ouahabi
Muslimska Kvinnonätverket
Rashid Musa
Ordförande Sveriges Unga Muslimer
Fatima Doubakil
Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén

Nalin och Cheko Pekgul är aktuella med boken ”Jag är ju svensk”. Boken beskriver muslimska organisationer samt profiler som ”extrema” och ”fundamentalistiska”. Kombinationen av islamofobiska föreställningar och grundlösa antaganden bäddar för en farlig cocktail.

Allt sedan Nalin Pekgul var ordförande för S-Kvinnorna har hon drivit en populistisk politik som stigmatiserar svenska förorter. Föreställning om svenska muslimer i förorten som antingen tickande bomber eller skickliga lögnare som vill infiltrera makten är djupt rotad i den islamofobiska idétraditionen.

Pekgul ifrågasätter på di.se bostads- och utvecklingsministern, Mehmet Kaplan (MP), då hon menar att Kaplan har en dold islamistisk agenda och har lyckats lura inte bara sitt parti utan även statsministern Stefan Löfven.

Bland annat hänvisar Pekgul till en intervju som Kaplan gjorde i turkisk media där han menade att rasism gentemot svenska muslimer kan vara en bidragande orsak till att de reaktionära krafterna stärks och att det muslimska civilsamhället måste få ett brett erkännande för att kunna driva dessa frågor.

Kaplans analys är inte ovanlig till och med Säkerhetspolisen menar att diskrimineringen och rassegregationen är en bidragande faktor till att människor ansluter sig till reaktionärare krafter. Men eftersom Kaplan är en praktiserande muslim kan han inte vara objektiv.

Istället utmålas han som en opålitlig fiende som använder sig av fula metoder för att driva fram sin islamisering. ”Turken” som en opålitlig fiende är en återkommande berättelse i Sveriges rasistiska historia.

En del medier har fungerat som en megafon för Pekguls grundlösa anklagelser där hon ofta får stå oemotsagd. Ingen väljer att se över om hennes anklagelser överhuvudtaget stämmer eller om det finns empiri som stödjer hennes tes. Artiklarna produceras i brist på eftertanke.

Att medierna (o)medvetet väljer att sprida islamofobiska konspirationsteorier om svenska muslimer i allmänhet och muslimska organisationer i synnerhet säger en hel del om det svenska samhällsklimatet.

Därför skickar vi med en bakläxa till medierna som bör lyssna på SR:s Konflikts avslöjande om Pekgul den 24 april 2010.

Dessa utspel handlar enbart om att försöka diskvalificera ett aktörskap ifrån det offentliga samtalet. Vill man driva frågor som handlar om islamofobi eller om man ifrågasätter Sveriges roll i kriget mot terrorismen i relation till folkrätten så får man ofta höra att man är extremist eller islamist.

Sällan finns det ett intresse att diskutera sakfrågorna om hur islamofobi fungerar och hur den påverkar svenska muslimers livsvillkor utan istället ägnar man sig åt karaktärsmord.

Islamofobi är idag en industri
som många livnär sig på. Liberala tankesmedjor, politiker, debattörer, journalister, terrorismforskare och allmänna proffstyckare kan påstå vad som helst om svenska muslimer utan att det får större konsekvenser.

Detta visar bara på hur marginaliserade svenska muslimer är i det offentliga samtalet.

Pekguls osanningar om Mehmet Kaplan och organiserade muslimer används för att legitimera islamofobin samtidigt som figurer som Pekgul belönas med enorma utrymmen i media.

Idag är svenska muslimer exkluderade ifrån arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och andra samhällsarenor. Istället för att synliggöra maktstrukturen som leder till att rasifierade människor får inta andra klassens medborgarskap så ägnar sig Pekgul och hennes mäktiga vänner på redaktionerna åt att sparka nedåt.