Att Miljöpartiets Peter Eriksson och Max Andersson återigen är ute och luftar sina konspirationsteorier kring handelsförhandlingarna mellan EU och USA är inte förvånande. De har vid ett flertal tillfällen vädrat samma teorier i olika konstellationer. Men bara för att man återupprepar något gång på gång blir det inte mer sant. Däremot blir det än mer tydligt att det är själva frihandeln som är problemet. Det är helt enkelt där skon klämmer.

Eriksson och Andersson är förvisso nya i Europaparlamentet, men trots det bör varje ny ledamot ha ett hum om hur det egna partiet har röstat i olika frågor. Och när det gäller handelsfrågorna är det ganska enkelt att komma ihåg partilinjen – ju mindre frihandel, desto bättre. Låt mig påminna dem: MP har röstat emot alla frihandelsavtal och frihandelsförhandlingar.

De har röstat emot att inleda förhandlingar med USA och Indien, och röstat emot frihandelsavtalet med Sydkorea bara för att nämna några av avtalen. Man har till och med röstat mot att EU ensidigt sänker tullarna mot några av världens fattigaste länder så som Burma och Pakistan. Att man är emot ett transatlantiskt frihandelsavtal är helt enligt partilinjen.

Hälften av allt som produceras i Sverige går på export, och frihandel är avgörande för tillväxt och jobb här hemma. Att det inte väger tungt för ett parti som ifrågasätter tillväxt – och verkar mer intresserad av att med sex timmars arbetsdag dela på de jobb som finns än att skapa fler arbetstillfällen – kanske inte är så konstigt.

Men att deras motstånd mot handel är ideologiskt avslöjas av att de till och med röstar nej till ensidiga tullsänkningar som ska stödja utvecklingen i världens fattigaste länder.

Att påstå att de inte har något emot sänkta tullar, och att deras motstånd har med miljölagar att göra är rent struntprat då man konsekvent röstat mot just att sänka tullar. De vet mycket väl att EU:s miljöstandarder inte ska förhandlas ner. De vet mycket väl att EU:s handelsexperter inte kommer att röra EU:s miljölagar.

Där har EU:s regeringar och EU:s förhandlare varit mer än övertydliga. Och jag vill hellre hänvisa till offentliga dokument och uttalanden än som MP vifta med vad man påstår är läckta dokument. För det är så vi håller våra regeringar till svars när vi sedan ska granska avtalet och rösta ja eller nej.

Men håll i er. Jag håller med Peter Eriksson och Max Andersson om att transparens i förhandlingarna är viktigt. Och ja, frihandelsförhandlingarna med USA är de mest transparenta handelsförhandlingarna som EU någonsin inlett. Men, vill vi ha ett bra resultat för EU kan vi inte kräva att just EU:s förhandlare ska tvingas spela med helt öppna kort mot sina amerikanska motparter.

Jag har själv förhandlat flera lagstiftningsärenden med Peter Eriksson och Max Anderssons gröna kollegor, och jag kan lova att de inte ger bort de ess de har i rockärmen. För så dumma är de inte.

Sanningen är att handelsförhandlingarna med USA från EU:s sida är mer transparenta än de globala förhandlingarna om ett nytt klimatavtal. Men detta hör ni knappast miljöpartierna klaga på, för kampen mot klimatförändringarna tycker de ju om till skillnad från frihandel.

Det nya regeringspartiet MP är helt enkelt konsekvent mot allt som rör frihandel. Men Peter Eriksson och Max Andersson försöker dölja deras frihandelsmotstånd genom att peka på sådant som de vet att ingen kan kontrollera.

Det är dags att lägga av med skrämseltaktiken och konspirationsteorierna och fokusera på det som ger jobb och tillväxt i Sverige.