Det skjuts i Sverige. Det sprängs. Människor dör. En kille på 15 år sköts ihjäl i Malmö i helgen. Hans kompis ligger på intensiven.
Politiker famlar. Och Sverigedemokraterna väcker en misstroendeförklaring mot Morgan Johansson.
Polisen kraftsamlar. Nu ska man ner på gatunivå, in på drogscenerna. Där droghandeln sker och där unga söker status. Trafikpolisen ska intensifiera sitt arbete i aktuella områden för att hitta bilar skrivna på tjejer körda av kriminella killar utan körkort.
En Nationell särskild händelse upprättas och Operation Rimfrost påbörjas. Poliser från övriga landet ska ner och spana och punktmarkera de mest kriminella elementen.
För nu har det gått för långt, igen.
Och vi andra, vad gör vi under tiden för att hindra att fler blir en del i den kriminella näringskedjan?
Skolpersonal säger ofta att de ser redan i mellanstadieåldern. Andra säger att de visste redan på dagis.
Om du växer upp i ett område där du ser öppen droghandel, utbrända bilar och du kan peka ut ställen där någon du känner till har blivit ihjälskjuten och du är 10 år.
Vad gör det med dig? Om du inte räknar med att fylla 25 år, hur påverkar det dina handlingar?
Ändå, de flesta barn bor med minst en av sina föräldrar. De flesta tar studenten i 19-årsålder. Alltså har barn och unga ett hem och går i skolan en stor del av vardagen.
Skolans huvuduppgift är att lära ut. Om eleverna har ett tryggt hem och mår bra så blir det enklare att ta in kunskap och vara delaktig i skolan.
Men skolan kan inte blunda för fakta att det finns barn som har problem hemma, med trångboddhet och våld i hemmet. Socialtjänsten får aldrig blunda när skolan signalerar.
Om föräldrar erbjuds hjälp och tar emot den när den erbjuds. Om skolan inser att det förekommer droger på skolor och att det går att förebygga. Om politiker lägger bort prestigen och tull och poliser är vakna för signaler i omvärlden.
Då kommer akuta livräddande insatser inte behövas lika ofta.
Vi vet ju att det är droguppgörelser mellan gäng i förorter det handlar om. Vi förstår att vapen och droger är en livsfarlig kombo. Och vi inser att vi måste hejda det som sker, eftersom ingen, ingen gagnas av våld och droger i samhället.
Resultatet av naivitet och att vi blundar för signaler har lett till att Sverige sticker ut i västeuropeisk statistik: det är till exempel tio gånger vanligare med dödsskjutningar bland unga män i Sverige än i Tyskland.
Sverige behöver prestigelösa politiker. Elever behöver narkotikafria skolor. Barn behöver ha mammor och pappor som leder sina barn in i vuxenlivet med omsorg och tålamod och öppna ögon.
Manifestationer och upprop kan ge styrka i stunden, men jag tror på förändring genom att ändra sekretesslagstiftningen á la Danmark (som ger myndigheter stor frihet att dela information om enskilda individer), på bättre koordinering mellan myndigheter och skola, på att verklighetsanpassa lärarrutinen.
Jag tror på kurage bland vuxna som har egna barn eller arbetar med barn och unga. En uppväxt och skolgång ska vara fri från våld och droger. Stärk föräldrar och skolan från scratch.
Se varandra som kuggar i ett kugghjul: barnavårdscentraler, dagis, skolor, socialtjänst, tull och polis. Jag tror på ständig utveckling och kontinuitet i arbetet mot våld och droger.
Operation Rimfrost i Malmö ska pågå i sex månader. Jag ser fram emot det men ställer samtidigt frågan vad vi övriga gör under tiden den pågår. Och framåt.