”Vi tänker med alla medel försvara svenskt territorium. Och på den punkten vill jag vara mycket tydlig.” Försvarsministerns ord idag ingjuter hopp i en allt mer modstulen nation och tydligheten är välkommen, efter år av undanflykter och blåögdhet.
Att en försvarspolitiker äntligen vågar tala klarspråk är befriande. För det var inga minkar den här gången heller. Svenskt vatten kränktes i oktober i år av minst en militär miniubåt.
Det är fullt klarlagt och det finns inga tvivel, inskärpte Överbefälhavare Sverker Göransson, Försvarsminister Peter Hultqvist och Statsminister Stefan Löfven under presskonferensen strax innan lunch idag.
Problemet är att våra medel är mycket begränsade. Det enveckasförsvar överbefälhavaren talade om inför Folk och försvars rikskonferens för snart två år sedan är en målsättning, inte en realitet.
Först när insatsorganisation 14 är genomförd – enligt den senaste prognosen någon gång kring 2023 och då bara om Försvarsmakten får kraftigt höjda anslag – har vi förmåga att försvara en del av landet mot ett begränsat angrepp i en max en vecka. Idag klarar vi inte ens det.
Medan Ryssland rustar upp fortsätter vi att rusta ner. Vi saknar helikoptrar för Ubåtsjaktoperationer, vi har inte längre något kustartilleri, vid årsskiftet blir sex bevakningsbåtar två – att jämföra med trettio i slutet på kalla kriget.
Bunkrarna som skulle hysa staber och operationsledningscentraler är igenmurade eller utsålda och omgjorda till serverhallar, längst kusterna likväl som inåt landet. Listan går att fortsätta i all oändlighet.
Redan otillräckliga anslagshöjningar trixas bort genom kreativ bokföring. Regeringsbeslut 5 som kräver 500 miljoner kronor årligen i neddragningar på personalkostnader ligger alltjämt kvar, trots att försvarsmakten upprepade gånger påpekat omöjligheten i kraven.
Trots att man tillhör Sveriges största ungdomsarbetsgivare kompenseras myndigheten inte alls för ökade arbetsgivaravgifter för unga, till skillnad från kommuner och landsting.
Hastigt påkomna internationella insatser krediteras på ett överansträngt konto för övningsverksamhet så att outnyttjade medel för internationell verksamhet vid budgetårets slut kan återtillföras statskassan – och planerade övningar tvingas kortas eller ställas in.
Det är den bistra sanningen bakom politikernas fagra ord om förmågeökning, och alliansen är lika goda kålsupare som regeringen.
Allvaret av vad som framkom under dagens presskonferens kan knappast överdrivas. Händelserna ska dessutom läggas till en lång rad av luftrumskränkningar, provokationer och förmågeprövningar, både gentemot Sverige och mot våra grannar kring Östersjön.
Ett väpnat angrepp mot Sverige är fortfarande osannolikt, men långt troligare än det vara för bara några år sedan. Och säkerhetsläget i vårt närområde fortsätter att förvärras.
Vår försvarsförmåga kommer ta många år att återuppbygga. Även med kraftigt höjda anslag och ett stort mått av rörelsefrihet för försvarsmakten, vilket få politiker tycks villiga att erbjuda.
Vill riksdag och regering att försvarsmakten ska kunna backa upp ord med handling måste de vara beredda att göra det samma. Skarpa uttalanden och säkerhetspolitiska råd allena håller inga gränser.