Höger, statsvetaren Stig-Björn Ljunggren. Vänster: partiledaren Jonas Sjöstedt (V) meddelar att Vänsterpartiet kommer att begära en misstroendeomröstning mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Foto: Henrik Montgomery, Christine Olsson/TT
Debattinlägg

Stig-Björn Ljunggren: ”Vilda västern i svensk inrikespolitik”

Uppdaterad
Publicerad

”Till ytan är detta förstås inte bara en förolämpning mot Socialdemokraterna – vad Vänsterpartiet gör är att de faktiskt riktar misstroendevotumet inte bara mot den som är mest oskyldig till röran av alla i regering och riksdag, utan också mot den som har de bästa förutsättningarna att se till att förändringen av arbetsförmedlingen faktiskt ändå hamnar på fötter”, skriver debattören.

Om debattören

Stig-Björn Ljunggren
Statsvetare och socialdemokratisk samhällsdebattör

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Svensk politik har mer malt på som en utslätad dansmusik i bakgrunden på senare tid. Vi har kunnat leva i viss trygghet sedan det väl kom en regering på plats.   

Odla vår trädgård, sköta våra angelägenheter och planera våra liv.  

Men nu verkar det bli ”Vilda västern” igen.  

Lite politiskt kaos så här i julförberedelserna, medan skurkarna skjuter varandra och sjukvården knäar, är inte det exakt vad vi behöver?  

Något straff ska de fattiga ha, som det cyniska ordspråket lyder.

Att Vänsterpartiet är i behov av att visa sig på styva linan kan vi förstå. Ett parti som valt att vara i opposition mot allt och alla tar varje tillfälle som bjuds att markera sitt motstånd.  

När en vänsterpartist vaknar på morgonen är det första de tänker: ”Vad ska vi ta kamp emot idag?” Eller ”vad ska vi säga nej till?”.  

Detta är det vänsterpartistiska credot ända sen dagen då de tvingades ge upp det enda alternativ som de hade till dagens jämmerdal – det som fanns på andra sidan järnridån.  

De tillhör inte en vänster som funderar över hur de just denna morgon ska kunna göra vardagen lite bättre. Det där idoga sågandet i plankor som Socialdemokraterna ägnat sig åt och som alltid ser en möjlighet till lösningar när vänsterpartisterna föredrar att enbart vifta med röda flaggor.  

Därför är det inte orimligt att Vänsterpartiet nu tänker lägga fram ett misstroendevotum.  

Till ytan är detta förstås inte bara en förolämpning mot Socialdemokraterna – vad Vänsterpartiet gör är att de faktiskt riktar misstroendevotumet inte bara mot den som är mest oskyldig till röran av alla i regering och riksdag, utan också mot den som har de bästa förutsättningarna att se till att förändringen av arbetsförmedlingen faktiskt ändå hamnar på fötter.  

Det verkar vara lite av den brända jordens politik.  

Men Socialdemokrater kanske inte ska vara alltför förbannade på vänsterpartisterna.  

Se det så här: nu har Moderaterna och Sverigedemokraterna börjat fika tillsammans, vilket tydliggör att det finns ett alternativt block som är beredda att ta över efter en socialdemokratisk mittenregeringen.  

Liberaler och centerpartister behöver inte argumentera mot ett spöke eller en eventualitet när de ska försvara att de varit med att tillsätta Löfven. Eller motivera en mer resonabel hållning till hur arbetsförmedlingen ska göras om.  

Därför innebär också hotet om misstroendevotum att det är lättare för de fyra partierna bakom regeringen att omförhandla detta område.  

Och frågan är om Löfven kan sitta kvar om arbetsmarknadsministern faller.  

Vi ska inte glömma att Vänsterpartiet inte nödvändigtvis är emot detta. I deras kampfilosofi ingår tanken att om en högerregering tar över kommer landet att köras ner i ett träsk, folket kommer att vakna och rösta vänsterut. Historien ger Vänsterpartiet rätt.  

Det är en filosofi som de senaste 100 åren givit Vänsterpartiet ett snitt om 5,8 procent av väljarna.  

Således bör inte Socialdemokraterna ta för självklart att inte Vänsterpartiet vill ha Ulf Kristersson som statsminister. I deras perspektiv är det snarare ett steg närmre socialismen.  

Slutligen: politikerna inbillar sig att medborgarna ser dem som representanter för olika partier, att folket håller reda på vem som gjort vad, att väljarna sorterar partiföreträdarna efter vad de faktiskt gjort och sagt. 

De föreställer sig därför att när de pekar finger åt varandra och säger ursäktande att ”det var deras fel” och ”ni sa ju att…” etcetera så uppfattar folk dessa nyanser.  

Men så är det inte. I allmänhet klumpar folk ihop politikerna som ett kollektiv, och tenderar att lägga skulden på dem alla, snarare än ”Parti x” eller ”Parti y”.  

Och i det här fallet ser folk att de käbblar.

Att de inte tidigare klarat av att reformera arbetsförmedlingen (som folk har dåligt förtroende för) och inte heller framöver verkar kunna göra något vettigt av verksamheten framöver.  

Politikerna är inte kompetenta till det här heller, lyder slutsatsen.  

Till detta kan vi lägga alla entreprenörer som gång på gång får höra att de behövs för att Sverige ska kunna fortsätta utvecklas.  

Ännu en gång får de se att politikerna inte klarar av att leverera en tydlig framtidspolitik.

Alla de som satsat tid och pengar på att vara med när arbetsförmedlingen ska omstruktureras och nya aktörer släppas in, alla dessa entusiastiska och idérika aktörer, får än en gång kvitto på att bedriva handel med politiker är som att köpa knark på nätet.  

Ytterst osäkert. Och rent av olämpligt. 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.