Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Kvinnor betalar med sin tid, hälsa och ekonomi”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

DELTID · ”I dag jobbar kvinnor heltid och går sönder. I dag arbetar kvinnor deltid och får kass pension”, skriver Sonja Schwarzenberger.

Sonja Schwarzenberger
Journalist

Expressens Britta Svensson börjar så vackert i sin uppläxning av Sveriges lata, gnälliga, deltidsarbetande kvinnor: ”Allt är möjligt för den kvinna som vill och vågar”.

Dit ska vi sträva, och jag gör det gärna hand i hand med Svensson, men inte genom den helt orimliga beskyllningen att det är kvinnornas eget fel att de sitter ekonomiskt på pottan.

Låt mig stilla upplysa Britta Svensson, Fredrik Reinfeldt, förre socialförsäkringsministern och alla ni andra som tror att kvinnor frivilligt väljer att jobba deltid om följande: 240 000 kvinnor i LO-kollektivet har i dag en ofrivillig deltidsanställning.

Det är ett av de största problemen för de anställda inom Kommunal.

På tal om problem: Vem är det som inte bara jobbar deltid, har låg inkomst, är otryggt anställd, tar huvudansvaret för barnen och sina sjuka släktingar, blir utsliten, drabbas av psykisk ohälsa, låg pension och, som grädde på moset, rent av dör tidigare än andra?

Kvinnor i arbetaryrken, ofta med utländsk bakgrund. Detta är givetvis självvalt. Skärp er och var inte så korkade, kära damer! Välj lyckan!

Svensson har givetvis rätt i att det också finns kvinnor som frivilligt väljer att jobba deltid. Så låt oss tala lite om den där valfriheten. Om man ser till hur mycket det skiljer i lön mellan den som tar hand om barn och den som tar hand om bilar och mellan kvinnor och män i näringslivet är det inte svårt att förstå varför många familjer väljer som de gör.

I genomsnitt tjänar svenska män 4 000 kronor i månaden på sin kompetens att vara män.

Det duger inte att uppmana kvinnor att ta för sig mer. Det gör de redan!

Kvinnor har redan något högre utbildningsnivå än män, men det har inte avspeglat sig i varken löner eller positioner. När kvinnor får barn tar de ut betydligt större del av föräldraledigheten, går ner i arbetstid, tar större ansvar för hemmet.

För män däremot finns det inget som lyfter karriären såsom att bli far. Deras löner ökar och de jobbar mer än någonsin. Trots att det här är känt sedan länge vågar oerhört få politiker driva frågan om individualiserad föräldraförsäkring.

Vilket för oss till Svenssons påstående om att det är ”vänster” att vända arbetslivet ryggen liksom att inte jobba alls.

Vilken vänster talar Svensson om? Under valrörelsen vurmades det för arbetslinjen och väckarklockor för produktiva medborgare. Logiskt, sett till en akut arbetslöshet.

Men med tanke på utvecklingen mot fler otrygga anställningar, den ökande psykiska ohälsan i samhället, behovet av arbetskraft som matchar det ökade vårdbehovet och teknikutvecklingen undrar jag varför vi inte kan skapa bättre balans mellan de som jobbar ihjäl sig och de som drabbas av arbetslöshet?

Betyder statistiken att svenska kvinnor som jobbar frivillig deltid är lata gnällspikar eller radikala utopister? Om vi ser till Försäkringskassans nya, dystra prognoser tror jag vi finner svaret.

Kvinnor går ner i tid för att det inte går ihop. För att slitet på arbetet och slitet i hemmet kommer med en kostnad. Det priset betalar kvinnor i dag med sin tid, hälsa och ekonomi.

Så medan vi funderar över vilka Svensson egentligen tycker ska jobba i offentlig sektor, över vilka som ska ta hand om våra barn, vem som överhuvudtaget ska föda några barn, ta hand om våra gamla och städa våra skitiga toaletter, skulle jag vilja be om lite anständighet.

I dag jobbar kvinnor heltid och går sönder. I dag arbetar kvinnor deltid och får kass pension.

Vi borde bemöta dem med något annat än: ”Skyll er själva!”