Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Foto: SVT

”Regeringen måste stötta tjejjourerna”

TJEJJOURER · ”Tjejjourerna besitter stora kunskaper och erfarenheter – resurser som skulle kunna göra ännu större skillnad med ett stabilt politiskt stöd i
ryggen”, skriver Mikaela Nissén.

Mikaela Nissén
Ordförande Tjejjouren Väst

Den nya regeringen utlovade tidigt en feministisk politik.  En av de prioriteringar som då lyftes fram var att stärka ”kvinno- och brottsofferjourerna”.

Att regeringen nu öronmärker 100 miljoner kronor till kvinnojourer är bra, men om löftena kring förebyggande arbete och implementering av Barnkonventionen verkligen betyder något kan inte stödet till jourer som vänder sig till barn och unga fortsatt komma i andra hand.

För att erkänna även tjejjourerna som legitima aktörer måste de också nämnas och inkluderas i det politiska samtalet – som en viktig resurs och samarbetspartner i arbetet för barns rättigheter.

I Sverige finns cirka 70 tjejjourer som jobbar med att stödja och stärka unga personer som identifierar sig som tjej. Varje år söker sig tusentals barn och unga till oss. Många är utsatta för sexuella övergrepp, en del i form av incest.

Andra berättar om ångest, självskadebeteenden och självmordstankar.

Vi är ofta de första som får ta del av dessa berättelser. Vi erbjuder ett förutsättningslöst stöd och står alltid kvar – oavsett hur tunga berättelserna är. Vi stöttar ofta i akuta situationer och arbetar både främjande och förebyggande; för välmående, jämlikhet och jämställdhet – mot psykisk ohälsa, våld och övergrepp.

Sveriges första tjejjour startades för 18 år sedan. Trots det glöms vår verksamhet än idag bort när det är dags att fatta politiska, ekonomiska
beslut.

Samtidigt som vi inom tjejjoursrörelsen både har stor insikt i tjejers särskilt utsatta situation samt förstår vikten av att jobba för goda förutsättningar för alla barn och unga, begränsas vi därför ständigt av otillräckliga resurser. Verkligheten är att vår verksamhet drivs av hundratals ideella som axlar ett stundtals mycket tungt ansvar.

Vi älskar vårt uppdrag men är samtidigt ytterst kritiska till den omedvetenhet som tycks dominera både på den nationella politiska nivån och i våra respektive kommuner.

En omedvetenhet som rimmar dåligt med Barnkonventionen och som drabbar alla de barn och unga som vi tillsammans har ett stort ansvar gentemot. Ett ansvar som ytterst åligger staten.

Regeringen lyfter nu fram att Barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag. Vi menar att tjejjoursrörelsen i detta sammanhang bör lyftas fram som en central aktör och samarbetspartner i arbetet för barns rättigheter.

Vi vill även uppmärksamma våra respektive kommuners ansvar för de barn och unga som söker sig till oss. Det finns goda exempel att ta efter där kommuner valt att samverka med ideella tjejjourer. Dessa exempel utgör dock än så länge sällsynta undantag.

Tjejjourerna besitter stora kunskaper och erfarenheter – resurser som skulle kunna göra ännu större skillnad med ett stabilt politiskt stöd i
ryggen. Med utökade resurser skulle vi dessutom kunna öka fokus ytterligare på det förebyggande arbetet.

Detsamma gäller ungdomsjourerna som också måste inkluderas och erkännas för ett stabilt förebyggande arbete med alla unga oavsett kön.

Vi får alltså inte glömma att alla unga personer måste ha rätt att ha någonstans att vända sig, samtidigt som vi som representanter för tjejjoursrörelsen lyfter vikten av ett stabilt stöd till just tjejer och transpersoner som är minst dubbelt utsatta i ett ännu ojämställt samhälle.

Om regeringen tar tjejers utsatthet på allvar måste de omgående ge tjejjourerna långsiktigt ekonomiskt stöd.

Om regeringen förstår att det arbete vi gör är livsviktigt måste de fortsättningsvis inkludera och nämna även tjejjourerna i det politiska samtalet.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.