Efter två månader med den nya samarbetsregeringen ligger det fortfarande en tjock dimma över Europafrågorna.
Dimman tätnar ännu mer när man tittar på regeringens framträdande i EU-nämnden: otydliga besked, velande och förvirring. Så agerar inte en regering som prioriterar Europafrågorna.
Stefan Löfven inledde sin första tid som statsminister med att avskaffa EU-ministerposten, delegera frågorna till utrikesminister Margot Wallström som om EU handlade enbart om utrikespolitik och beskriva EU-förhandlingarna i rådet som ”där nere i Bryssel”.
Regeringsförklaringen tog oss tio år bakåt i tiden med tal om ”Sveriges röst” och ”Sveriges roll” i stället för som del av det europeiska samarbetet och EU nämndes först efter FN.
Statsministerns första framträdande i EU-nämnden slog flera rekord. Det var utan tvekan det mest förvirrade och det sämst förberedda framträdande som gjorts i nämnden någonsin.
Frågan gällde vilka utsläppsmål för EU som Sverige skulle driva vid toppmötet i Bryssel. Det utmynnade i två timmar lång sifferbingo utan dess like. Det var uppenbart att statsministern inte lyckats samordna de båda regeringspartiernas positioner.
Han ville nämligen ha två mandat från riksdagen, ett som låg i linje med det miljöpartiet gått till val på och ett som rimmade med socialdemokraternas politik.
På frågan från nämnden vilket mandat som var hans förstahandsalternativ svarade han än det ena än det andra.
Komiken i det hela går att bevittna i ett antal youtube-klipp som slagit tittarrekord.
Förvirringen var total trots att han under hela mötet var omgiven av några av regeringskansliets mest erfarna förhandlare och att utrikesminister Margot Wallström gått på samma miss i EU-nämnden fyra dagar innan.
Det hela slutade med att regeringens förslag röstades ner och Löfven fick resa till toppmötet med Alliansens utsläppsmål i stället.
För att undvika kritik för sin föreslagna ståndpunkt i riksdagen verkar regeringens strategi vara att ge så knapphändig information som möjligt. Det gör inte EU-nämndens möten mindre förvirrande.
Tvärtom ledde det vid senaste mötet i EU-nämnden till att Alliansen fick majoritet för att driva igenom ett förtydligande av regeringens position. Denna gång gällde det en markering att kultur- och idrottsfrågor ska ligga utanför EU:s kompetens.
Har Socialdemokraterna sovit de senaste åtta åren? Sedan partiet sist satt vid makten har mycket hänt i EU-samarbetet.
Lissabonfördraget är på plats, en europeisk utrikestjänst har tagit vid och de nationella parlamenten fått ökat inflytande över EU-frågorna. Den svenska riksdagen har med dagens parlamentariska läge mer makt än på länge. Regeringen verkar helt ha missat den utvecklingen.
Det är dags att Löfven lättar på dimman och höjer ambitionsnivån i EU-frågorna. Svenska ministrar riskerar annars att framstå som förvirrade och positionslösa inför sina EU-kolleger.
Det vore i bästa fall pinsamt och i värsta fall förödande för vår förhandlingsposition.
Sverige är ingen stormakt i EU, vi har inte råd att förlora vårt inflytande.