Sverige är ett så återhållsamt land. Storstädernas shoppinggator visar en ström av nästan identiskt svartklädda personer, som om vi vore ett folk i konstant sorg.

Därför tror jag att  julen är en livsnödvändig ventil för oss. En tid då vi kan hänge oss frossa i onyttigheter, shoppa av hjärtats lust och tillfälligt strunta i konsekvenserna.

Det är en del av den svenska jultraditionen att klaga över konsumtionshetsen som omger denna, vår högst älskade högtid. Alla drar vi djupa suckar och utbyter menande blickar medan vi beklagar oss över hur hemskt det är att julen är så kommersiell.

Den borde ju bara handla om att vila och umgås med familjen. Men tänk om det är så att julen är så kommersiell för att vi vill att den ska vara det?

Att vi en gång om året behöver ha tillåtelse att ta en paus från återhållsamheten och det nedtonade och vältra oss i konsumtion, hetsätning och bling. Hänge oss åt allehanda excesser. Inte för att butikskedjorna manipulerar oss utan för att vi själva har lust.

Att vi helt enkelt vill köpa massa nytt julpynt trots att vi redan har lådvis hemma från förra året, att vi får en kick av att handla julklappar till Gud och alla och slå in dem på de mest intrikata sätt fast vi vet att det ändå bara tar ett par sekunder att slita upp pappret och snörena.

Och att vi i hemlighet önskar oss att bli överrösta med julklappar fast vi dygdigt hävdar att vi på sin höjd vill ha en god bok.

Luthers spöke vilar tungt över vår relation till julen. Att vilja pynta sitt hem till oigenkännlighet, planera överflödiga måltider och ägna veckor åt shoppinghets måste per definition vara något vi ska skämmas över.

Men frågan är om inte all bespottad kommersialism som omger julen kanske bara är vårt naturliga sätt att hantera livet på dessa breddgrader. Hysterin uppkommer för att vi behöver nåt att bli uppspelta för och se fram emot.

Om man tänker efter är det sjukt hur hårt de flesta av oss lyckas gneta året om.

Nu går vi till jobbet i mörker, sen går vi och hämtar våra barn i mörker. För att stå ut behöver vi varuhusets julskyltning att se fram emot. Det finns ingen anledning för oss att skämmas och ha dåligt samvete för att vi hänger oss åt julhysterin.

Istället för att ha ångest för julen kan vi bejaka den som vår chans att bryta oss fria från vardagen. Det handlar inte bara om att titta på Kalle och umgås med familjen.

Vi behöver pynta, shoppa så dyra julklappar som vi bara har råd med och duka upp svindyra delikatesser, för att orka med den långa vintertid som följer efter julhelgen – precis som vi behöver syre för att andas.

Som inbiten ateist har jag svårt med de religiösa aspekterna av julfirande. Men jag älskar kommersen och överdådet. Mitt hem är pyntat från golv till tak, julgranen är 3,5 meter lång och jag skulle aldrig drömma om att inte klä mig i en glittrig röd klänning på julafton.

Jag går helt överstyr med allt och tänker inte skämmas. Jag är helt medveten om att jag ruinerar mig varje jul och att det sedan blir nudlar till middag hela januari. Men vad gör det? Det finns betydligt värre öden.

Vi i Sverige har gjort det till en folksport att lägga band på oss. Och när vi inte gör det måste vi inta en modest pose av skam och blygsel. Det tänker inte jag göra.

Jag tänker låta kreditkortet glöda, kilona sätta sig på de mest olämpliga ställena och mitt hem glittra som hos en syndig glädjeflicka.

Utan att känna någon som helst skuld.