Debattinlägg

”Vardagsfestandet gör julen mindre speciell”

Jul ·

”Läsk är inte längre lyx – det är vardagsdryck. Godis får barn i sådana mängder att påskägget måste innehålla något kilo för att det ska kännas festligt”, skriver Ann Fernholm.

Julen står för dörren – årets stora högtid. Vi vill ha glitter, ljus, god mat och godsaker. Våra barn ska vara glada. Det ska vara lyx – lite extra av allt.

Men det finns ett problem. Hur åstadkommer vi det lilla extra när barnen redan har druckit julmust så det rinner ur öronen? När pepparkakor och skumtomtar har serverats var och varannan dag på fotbolls- och gymnastikavslutning, glöggpartyn, skolan, hos vänner och julmarknaden?

När de utöver allt firande i advent också har gått på födelsedagskalas och på bio med obligatoriskt godis? Hur skapar vi lyx när vi redan har lyx året runt?

Jo, vi serverar mer av det som vi redan har ätit mycket av. Vi tar fram en större flaska julmust och obegränsat med godis. Faten är lite mer fyllda än förra året.

För belöningssystemet i våra hjärnor fungerar rent krasst så: mycket vill ha mer.

För några år sedan intervjuade jag Margit som växte upp på ett torp i Småland. Ett av hennes lyckligaste barndomsminne var julen 1925 när hon var fem år gammal. När hon vaknade på juldagsmorgonen låg hon under det varma täcket och tittade på den vackra granen med stearinljusen som far hade tänt.

Familjen gick till julottan i skenet av ladugårdslyktan. För första gången i sitt liv smakade Margit ansjovis. Hon fick också en julklapp: en docka med skär kjol och svarta skor.

Margit fick som barn inte ens tårta på sin födelsedag. Jag frågade henne om hon tyckte att barn hade fått det bättre. Det var bra att ingen fick slå barn och att ingen led brist på mat, men själsligen trodde Margit inte att våra barn mådde bättre.

Jag har tänkt mycket på Margit och på lyxen av att få smaka ansjovis. När upplever dagens barn den känslan? Margit minns sin enda docka. Vilken av sina femton julklappar kommer mina barn att minnas med samma kärlek?

Kanske romantiserar jag kring en tid av fattigdom, men jag kan tänka att vi vuxna slår undan den härliga känslan av riktig fest för barnen.

Läsk är inte längre lyx – det är vardagsdryck. Godis får barn i sådana mängder att påskägget måste innehålla något kilo för att det ska kännas festligt.

Och barnen blir tyvärr inte alls lyckligare av det. Tvärtom bär de på mer fetma och övervikt än någon tidigare generation. Många lider av oförklarliga magproblem, glutenintolerans, eksem, astma och allergier.

I boken ”Det sötaste vi har” beskriver jag hur det sannolikt är en konsekvens av en rubbad tarmflora, där en felaktig kost mycket troligt bidrar. Munfloran är också rubbad och där vet vi orsaken.

På försök ska barn i Sydsverige nu få dricka fluoriderad mjölk för att minska risken för karies. Andra barn erbjuds plastförsegling av friska sexårständer för att skydda dem från kladdigt godis.

Fetma, magproblem, glutenintolerans, astma och allergier är kopplade till psykisk ohälsa. Allt fler tonåringar rapporterar också att de är mer nedstämda.

På kort sikt blir våra barn absolut glada av vardagsfester. Men på lång sikt tjänar ingen på dem.

Och alla vuxna är ansvariga för att spara på vardagsfestandet: föräldrar, mor- och farföräldrar, idrottsledare, lärare och fritidspersonal.

Här en uppmaning till alla vuxna som vill fira jul med barn i förväg: önska dem helt enkelt en god jul. Då kommer julmusten helt säkert att smaka godare och kännas riktigt lyxig på julafton.   

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.