Satir är en konstform som kräver sin balans. Men det vågar man knappt säga en dag som den här. En dag som den här bör man i stället lyfta satirens fana högt över alla gränser. Man bör skryta om den, tala om hur viktig den är och framför allt hur gränslös den är.

Vi ska skratta terroristerna i ansiktet, skrev Özz Nûjen på Expressens kultursida, och så berättar han att det är vår skyldighet att skämta om allt.

Jag försökte hålla med honom, men där tog det stopp. För där har han fel.

Minns ni hur man som barn kunde reta sina syskon utan att röra vid dem?

Reta kanske är fel ord men man visste att man kunde få deras humör på fall om man petade på dem, så i stället höll man handen precis framför deras ansikte. ”Jag rör inte dig”, informerade man. Och när de blev irriterade så hade man försvarstalet som på en laminerad lapp i huvudet. ”Vadå – har inte jag rätt att hålla handen där? Äger du all luft omkring dig eller? Nä, just det.”

Där har han så förskräckligt fel att man måste ställa sig frågan om han bara har blandat ihop begreppen. Är det inte ordet rättighet han letade efter? För visst har vi rätt att skämta om allt.

Visst ska man kunna rita vilka bilder som helst utan att ens behöva tänka tanken att någons knytnäve eller blykula kan komma farande när bilden publicerats. Men ens rättighet är inte ens skyldighet – man måste inte göra allt man får – och därför finns all anledning att kritisera komiker och satiriker som saknar den nödvändiga balansen.

Jag vill visa respekt för saker som du älskar och vördar.

Din mammas gravplats. Din lilla dotters oskuldsfullhet. Du vet, allt sådant som du älskar så djupt och som berör dig på ett sätt som ingen annan människa på jorden kan förstå, allt det där som du har lindat in med bomull runt ditt hjärta – det äger jag all rätt att förlöjliga och förnedra.

Sådan är den yttrandefrihet som måste försvaras till sista bokstaven.

Men kom igen. När jag vet hur ofta du står där vid din mammas grav, när jag ser hur mycket den betyder för dig – måste jag då verkligen driva med den? Är det inte bättre att låta bli?

Ja, det är din rätt att skämta om vad som helst. Men du bör ha vett nog att låta bli.

När jag som barn hade försvarat mig och sagt att jag minsann hade rätt att ha handen där strax utanför mina syskons skinn, så hängde ändå den självklara motfrågan i luften. Men kom igen – måste du? Du tycker det är kul. Folk som ser på kanske tycker det är kul. Men du gör din syster ledsen.

Satir är en konstform som kräver sin balans. Den är inte gränslös. Den kan inte ursäktas från all form av förståelse och medmänsklighet. Den kan inte ständigt hänvisa till sina rättigheter, som om yttrandefriheten berövat den all solidaritet.

Det är när satiren lyckas stå kvar på den där styva linan utan att falla åt varken höger eller vänster, varken åt övertramp eller åt mesighet, som den hittar sin plats i ett fritt och respektfull samhällsklimat.