Den 29 december kastar någon in ett brinnande föremål genom rutan på en källarmoské i Eslöv. Foto: SVT
Debattinlägg

”Hatet normaliseras av tystnaden”

Uppdrag granskning ·

”Har inte politikerna analyserat tillräckligt? Ska vi bara stå och vänta på att en ny Breivik, Mangs eller Laserman ska träda fram och ge uttryck för sitt hat?”, skriver imamen Samir Muric.

Om debattören

Samir Muric
Imam Eslöv

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Kvällens Uppdrag granskning berättar om hur min församlingslokal i slutet på förra året blev vandaliserad två gånger och utsatt för ett mordbrandsförsök.

Under mina tio år som praktiserande muslim i Sverige är det först på senare år som jag stött på islamofobi.

Men jag blir skakad. För ett tag sedan blockerade en man vägen för min fru när hon gick på stan. Den gången stannade det vid ett hånfullt skratt.

Attityden mot muslimer har förvärrats de senaste åren såpass mycket att mina föräldrar avråder mig från att bära huvudbonad offentligt. Det känns som att alla muslimer skuldbeläggs för enskildas agerande.

Det som hände i Frankrike fick muslimer i Sverige sona för.

Det finns många oroande exempel i vår vardag. Moskéer vandaliseras, muslimska kvinnor trakasseras och misshandlas, staket sätts upp runt synagogor, judar känner sig ovälkomna i Malmö.

När vardagen består av ovisshet och osäkerhet om vad som kommer att hända härnäst skapar det oro och rädsla.

Många är förtvivlade och undrar när allt det här ska ta slut? Anmälningar görs men åtal väcks sällan.

Denna känsla av hopplöshet är så pass utspridd i samhället att jag personligen känner många som inte anmäler hatbrottsfall på grund av att de inte ser en poäng med det.

Regeringen avsätter pengar för projekt mot islamofobi, antisemitism, invandrarfientlighet och hatbrott. Detta är något positivt men är det tillräckligt?

Till vilken nytta är pengar om människor fortfarande känner sig rädda för vad som kan komma att ske imorgon eller nästa vecka?

Missförstå mig inte, dessa projekt behövs – men bör inte vara det enda ”medel” samhället kan förlita sig på mot detta problem. Vi måste börja jobba mer på alla plan i vårt samhälle.

Det är viktigt att vi ser över skolans roll. Alltför många gånger har jag som lärarvikarie på olika skolor men även som besökande imam runtom i Skåne bläddrat i religionsböcker som innehåller fördomar och stereotyper av muslimer.

”Imamer håller under fredagspredikan i en käpp som symboliserar ett vapen och islams starka ställning” är en mening jag minns att jag läste samtidigt som jag bara skakade på mitt huvud, chockerad och förvånad över vad våra elever lär sig.

Samhället bör lyssna på och stödja muslimska organisationer som jobbar mot extremism och hatbrott mer.

Islamakademin och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) är exempel på två jätteviktiga drivkrafter inom det muslimska civilsamhället som aktivt jobbar med denna problematik.

Även andra religiöst obundna organisationer eller grupper, såsom Tillsammansskapet bör stödjas på grund av det mycket betydelsefulla arbete de bedriver mot just invandrarfientlighet och hatbrott. 

FN riktade nyligen skarp kritik mot Sverige på grund av omfattande antal främlingsfientliga och rasistiska hatbrott. Statsministerns kommentar i Svenska Dagbladet var i stil med ”vi måste sätta oss ner och analysera”.

Har inte politikerna analyserat tillräckligt? Är det inte dags att slå näven i bordet och markera att det är nog? Att ta hårdare tag mot hatbrotten?

Ska vi bara stå och vänta på att en ny Breivik, Mangs eller Laserman ska träda fram och ge uttryck för sitt hat?

Ska moskéer och synagogor fortsätta vara måltavlor och ska enskilda individer fara illa för att vi inte agerar som vi borde ha agerat fram tills nu? Detta problem är ett direkt hot mot vår demokrati och våra samhällsvärderingar där vi alla har ett ansvar.

Om vi tyst ser på och låter inskränkta och hatiska människor våldföra sig på olika delar av vårt samhälle kommer detta problem att normaliseras ännu mer.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.